torsdag 22 december 2011

Kee Marcello – Rockstjärnan Gud Glömde



Utgiven av: Forum Bokförlag
ISBN: 978-91-37-13723-0


Efter att med stort intresse läst både om Nikki Sixx och Lemmy Kilmisters karriärer och drogmissbruk var jag oerhört spänd på denna! Jag hade tidigare hört att det vara något band som en gång hade uttalat sig om vilka som betett sig svinigast på en turné och svaret hade inte låtit vänta på sig – Europe!

Men om man tror att Kee Marcellos karriär började med Europe så tror man fel! Det dröjer åtskilliga kapitel innan vi kommer så långt men visst är det en betydande del av boken och en mycket intressant historia också. Man ska självklart komma ihåg att detta handlar om en mans version av händelserna och att man inte ska döma någon utan att låta dem få framföra sin version, men visst kan man utläsa en och annan schism, framförallt med Joey Tempest verkar det som.

Men Kee har också en hel del att säga om managers, skatteverket och skivbolagsdirektörer. Han skräder inte orden och han nekar verkligen inte heller till sitt osunda leverne. Det är mycket målande beskrivet och mycket intressant läsning. Inga detaljer verkar ha utelämnats och det finns gott om namn omnämnda här och där. Det är kanske det mest intressanta egentligen, inte hur Kee Marcello – eller Kjell Löfbom som han egentligen heter, har levt sitt liv, utan de historier han har att berätta om andra musiker han har träffat på under sin karriär.

Mycket av texten går naturligtvis ut på att beskriva drogmissbruket och det är faktiskt lite imponerade vilken ärlighet man känner i den. Det är riktigt roligt uttryckt många gånger men jag misstänker att medförfattaren Stefan Johansson har en del med det att göra. Hur som helst är det verkligen intressant och spännande att läsa och den är faktiskt ganska svår att lägga ifrån sig. Speciellt i de partierna där man får reda på sådant som man inte visste se tidigare. Det är förstås en hel del längs vägen men det är ju mycket som man inte har en personlig relation till också. Men att det var Alexander Bard som på Marcellos initiativ fixade till Joey Tempests text till Swedish Metal Aid och att Kee Marcello och Peo Tyhrén (Noice) som producerade Bards första skiva – Barbie. En ganska oväntad kombination kan man tycka.

Men det är inte bara droger och musik! När man börjar nalkas slutet känner man att ljuset är på väg att närma sig och på de sista sidorna knyts allt samman. Då får man själva meningen med det hela. Fram till dess har det egentligen bara varit en biografi som vilken som helst. Men när kärleken kommer in i bilden börjar Kee för första gången att känna…