KG Johansson – Chimärerna

Utgiven av: Oddbooks
ISBN: 978-91-86713-05-8

Det tog ett tag innan jag kopplade vem KG Johansson var, Sveriges första professor i rockmusik, och att jag faktiskt hade ett par publikationer av honom i mina hyllor sedan tidigare. Det här är dock första gången det handlar om någon form av skönlitterärt verk, då de andra är rena instruktionsböcker för gitarrspelande!

Här handlar det istället om en roman i science fiction genren får man väl säga. Jag tycker det är svårt att kategoribestämma sådant när det gäller litteratur. Det handlar onekligen om övernaturliga fenomen eller liknande. Men samtidigt är bokens titel helt klockrent, Chimärerna, för det är precis det som det handlar om – hjärnspöken!

Boken är uppdelad i tre delar, eller till och med fyra om man ska vara lite extra noga. Det är förstås en tolkningsfråga om man väljer att kalla bokens epilog för en alldeles egen del, men jag tycker nog att man kan göra det. Den hänger visserligen ihop med den tredje på ett intimt sätt men utspelar sig lite senare.

Jag gillar det här upplägget med olika delar som utspelar sig i olika tidsepoker, första delen tar sin början under första halvan av sextiotalet och använder historiska händelser som bas. Författaren har på ett mycket skickligt sätt vävt in verkliga händelser med hur saker kunde ha gått. Är man inte på sin vakt eller kan sin historia kan man mycket väl tro att mycket mer är sant än vad som verkligen är sant!

Hur som helst tar vår historia sin början här. Det är skrivet på ett ganska konventionellt sätt. En historia där huvudpersonen konfronteras med chimärerna och där de senare delarna också har sin grund. Efterföljande delar skulle inte kunna fungera utan delen före så att säga. För även om det ytligt sett tycks vara en helt ny berättelse när man i andra delen hoppat fram till åttiotalet och KG Johansson berättar genom att visa oss en dagbok finns det referenser mellan historierna som ger en helhet. De är kanske inte alltid helt lätta att upptäcka och man får fundera själv en hel del på vem som är vem och hur det hänger ihop.

Dessa två delar tar upp ungefär halva boken. Den sista (eller nästsista) delen är således den överlägsen längsta. Den är också svårast att knyta ihop med de två första och man får kanske mera tänka sig ett sammanhang sammanhållet med tema än med exakt handling. Språkbruket fortsätter vara lysande och, åtminstone framåt slutet, så fragmenterat att det ger illusionen av ett mycket förvirrat och förvridet sinne.

I denna tredje del är också olika filosofier markant förekommande. Jag vill inte påstå att jag är särskilt påläst när det gäller sådana, åtminstone inte när det gäller att identifiera dem med namn, men att det skulle existera flera olika parallella universum eller multiversum som det heter i boken känner jag till att jag har hört en del om. Det verkar också vara en hel del nihilism, även om just den termen aldrig används och en del egocentriska tankar också. Att det bara är jaget som finns, inget annat.

Den är från början lite seg att komma igång med och även om jag verkligen gillar denna tredelade berättelsen så innebär det också att man måste börja om tre gånger, man har tre berättelser som måste sätta sig med några sidor innan de blir riktigt intressanta. Alla har dock det gemensamt att man är tvungen att bläddra några sidor till när man väl har börjat!