Magnus Blomdal – Äkta Skräck –
Redan för ett eller två år sedan fick jag ett mejl från Magnus. Han ville ställa
några frågor om filmserien Guinea Pig eller
om det var August
Underground trilogin. Jag fick
veta att han höll på med en bok om extremfilm och jag nappade förstås direkt.
Det är ett synnerligen intressant ämne och jag erbjöd förstås genast min hjälp.
Naivt nog ville jag hjälpa till lite för mycket vilket gjorde att det inte blev
något av det överhuvudtaget…
Men nu när jag har läst boken
inser jag att det var något bra. Om jag hade haft möjligheten att lägga mig i
hade boken förmodligen inte sett ut som den gör. Man har ju alltid lite egna
idéer om hur man vill lägga upp det. Här har Magnus Blomdahl gjort
sin egen grej och det är mycket intressant att läsa hans slutsatser och de
intervjufragment med en mängd olika extremfilmsskapare som finns med. Boken är
uppdelad i tre delar: Old school, Nytt kött och Snuff. Första delen behandlar,
som namnet antyder, den gamla skolan. Stora namn avverkas: Jörg Buttgereit, Nacho Cerda och Karim Hussain. För den
stora massan är det förstås inga stora namn men jag inbillar mig att om man
läser den här recensionen så känner man förmodligen till dem, läser man boken
är det ännu mer uppenbart!
Men om man nu mot förmodan inte känner till kultfilmerna Nekromantik, Aftermath och Subconcious Cruelty kan
man här göra sig bekant med dem och några av dess upphovsmäns åsikter. Man får
lära sig att Jörg Buttgereit helt och hållet
övergivit filmbranschen och att Nacho Cerda var
närvarande vi ett flertal obduktioner för att få till Aftermath på
rätt sätt.
Nästa del behandlar således
lite nyare förmågor. Det finns en hel del man som filmfreak känner till här
också men även några tips som man känner att man måste snoka reda på för att
skapa sig en egen uppfattning. Och det är precis vad Magnus har
gjort här (förutom att intervjua en massa folk), skapat sig en egen
uppfattning! Det är ingen faktabok på det sättet, det är en personlig
uppfattning och subjektiv tolkning av filmerna av författaren.
Själva boken är väl
strukturerad och det är en tydlig inriktning på varje kapitel. Det handlar
oftast om en regissör men i några fall behandlas även enstaka filmer eller
filmserier. Detta framförallt i bokens avslutande del – Snuff, eller Faux Snuff
som det egentligen är frågan om. Filmer som utger sig för att vara på riktigt,
eller rättare sagt filmer som är gjorda på det sättet att de vill skapa
illusionen av att vara äkta. Om man verkligen tror på det eller inte är ju en
annan sak. Charlie Sheen trodde att Guinea Pig filmen Flowers of Flesh
and Blood var på riktigt och
anmälde den, för andra är den uppenbart fejkad. Allt hänger förstås på vilka
erfarenheter man har.
Är man intresserad av ämnet är
det en mycket lättläst bok, det tar inte särskilt många dagar innan man har
läst de knappt 200 sidorna. Personligen tyckte jag om varje minut och hade
faktiskt svårt att lägga ifrån mig boken. Jag ser fram emot vad Magnus Blomdahl kan
hitta på nästa gång för jag är övertygad om att han i och med publiceringens
sötma kommer att ge sig på flera projekt! Enda nackdelen är att jag känner en
viss avundsjuka för att jag inte har lyckats åstadkomma något liknande, en
utgiven bok i mitt renommé hade varit ytterst välkommet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar