måndag 21 maj 2012

Calamity Jane – Till Min Kära Dotter



Översättning: Marianne Ivarsson
Utgiven av Alftabeta Förlag
ISBN: 91-7712-123-6

Egentligen ser jag inte det här som en bok utan mera som en samling historiska dokument. Det handlar nämligen om brev som Calamity Jane skrev till sin dotter och som enligt boken skulle överlämnas till denne efter Janes död. Det på många sätt en dyster samling texter men ofta är de ändå hoppfulla inför framtiden. Jag tycker att man får en bild av Calamity Jane som inte riktigt stämmer överens med det man trodde att man visste om henne och det är nog lite av poängen med att ge ut texterna också gissar jag.

Det känns väldigt öppet och ärligt men trots detta tar Calamity Jane med sig hemligheter i graven. I sista brevet, skrivet i Juni 1902, är det en hemlighet hon vill berätta men vågar inte och konstaterar i stället att hon tar med sig den i graven. Detta fångar åtminstone mitt intresse! Vad är det för hemlighet som är så hemsk att hon inte törs skriva om den i de annars så utelämnande breven? Vi lär väl aldrig få veta det liksom vi aldrig för veta Einsteins sista ord eftersom han mumlade dem på tyska inför en sjuksköterska som inte kunde språket.

Om breven nådde dottern är jag osäker på, det finns inget i bokens förord som talar om detta. Jag hoppas dock att så är fallet för det är en mycket gripande berättelse hon ger. Det är inte direkt så att man stortjuter när man läder breven men visst finns det en klump i halsen många gånger. När man till exempel läser att hon ger bort sina sista femtio cent för att hennes vän ska få sig ett mål mat. Hon verkar också ha varit mycket sympatisk och tagit hand om både det ena och andra barnet medan hennes tankar hela tiden tyck vara hos dotter hon har varit tvungen att adoptera bort.

Vidare erkänner hon att hon har varit med och skapat ryktesbildningen om henne själv. Hon nämner inte direkt vad det är frågan om men hon påstår att hon inte alls är så nattsvart som det ryktas om henne.

Det märks att Calamity Jane hade svårt för att skriva och endast med stor möda har plitat ned breven. Sammanhangen kan skifta från en mening till nästa och det är väldigt enkla meningsbyggnationer. Hur mycket av originalbrevens utformning som har försvunnit i översättningen är förstås svårt att sia om men det känns som att det handlar om en mycket trogen översättning! Det är lättläst, till och med mycket lättläst och det tog mig inte särskilt lång tid att plöja igenom de omkring hundra sidorna boken består av. Det är förvisso en hel del bilder också, både på Jane själv och på hennes omgivning. Jag gillar det här och är glad att jag fick möjlighet att förkovra mig i detta människoöde. Och vem vet, kanske kommer jag att hitta flera dokument om denna mycket intressanta personlighet som femtio år före sin tid levde som hon hade lust med, svor som en borstbindare och klädde sig i manskläder!