HP Lovecraft – Skräcknoveller

Översättning: Sam J Lundwall M.fl.
Utgiven av: Vertigo Förlag

ISBN: 9789185000906

Liksom förordsskribenten, tillika förläggaren Carl-Michael Edenborg så var min första kontakt med Lovecraft, en novellsamling i unga år. Jag hade förstås inga som helst minnen av några noveller när jag började läsa den här samlingen. Dock har jag den senaste trettio åren eller så hävdat att en mina största språkliga förebilder varit just HP Lovecraft! Hans sätt att beskriva utan att beskriva har gjort stora intryck på mig. Oändliga utläggningar om vad saker och ting inte är, det var i alla fall det jag hade för mig inför den här samlingen.

Efter att jag nu har läst igenom den kan jag konstatera att jag endast delvis minns korrekt. Det är onekligen beskrivningar utan att beskriva men det är också något mer än så! Lovecraft har en fallenhet för att beskriva konsekvenserna av personernas kontakt med det obeskrivbara på ett mycket närgående sätt. Det är ett fantastiskt effektivt sätt att komma in under skinnet på läsaren. Dessutom är det nattsvarta historier helt utan hopp som avhandlas. Det är mycket monster och mytologiska varelser och Lovecraft har kanske blivit mest känd för Cthulhu-mytologin – och så Necronomicon förstås. Den fruktansvärda bok som Lovecraft i den ena novellen efter den andra hävdar skrevs av den galna araben Abdul Alhazred. Faktiskt så framgångsrikt att det än idag finns människor som tror att boken finns på riktigt!

Det verkar som om Lovecraft hyst en stor beundran för Edgar Allan Poe, som omnämns vid ett flertal tillfällen, och i kultfilmskretsar, som jag själv anser mig tillhöra, är det dessa båda författare som står högst i kurs. Det är deras verk som är de filmatiseringar med högst status. Stephen King säger kanske någon – eller Koontz, men de har en helt annan publik!

Jag vill påstå att Skräckens Hus är en oerhört stark novell och en av samlingens bästa tillsammans med Cthulhu. Inte helt otippat kanske och det innebär verkligen inte att resterande 35 noveller är mindre lysande på något sätt. Kanske är det väl förlåtande att kalla samtliga noveller för skräck även om det förstås handlar om oerhört mörka ämnen. Några av de kortaste, som endast är ett par sidor långa är oerhört poetisk prosa som har sin egen belöning för läsaren under själva berättelsen. Så är det förresten men de flesta, det är språkmässigt briljant och en fröjd att läsa. Vad historierna handlar om är egentligen sekundärt!

Betänker man detta får man vara tacksam för att det går över 600 sidor mellan pärmarna, men vill liksom inte att det ska ta slut. Efter varje novell hoppas man att det ska finnas en till, och oftast gör det ju det också. Men alla 600 sidorna är inte noveller, det är också något som rubricerats som eftertexter där man får lite fakta serverat, när historien skrevs och lite annat smått och gott, hur mycket Lovecraft ursprungligen fick betalt och lite annan nördkunskap som kan vara ganska intressant!

Avslutningsvis har man lagt ner mycken möda på att sammanställa alla tidigare utgivna böcker av Lovecraft på svenska. Det är en mycket gedigen lista som förstås torde vara oumbärlig för en samlare. Vi andra, som inte har den sortens intresse, nöjer oss gladeligen med alla de 37 novellerna i denna mycket omfattande och lyxiga bok!