Översättning: Hans Johansson
Utgiven av: Vertigo Förlag
ISBN: 91-85000-26-4
Markis
De Sade: De 120 Dagarna i Sodom – Det här är en historia som jag har haft i mitt medvetande
väldigt länge. Det beror inte på att det här är en bok som jag haft i min ägo
särskilt länge, åtminstone inte relativt sett, utan på att en av mina
favoritfilmer bygger på handlingen i denna bok, nämligen Saló or the 120 of Sodom.
Filmen kom 1975 och gjordes av Pier Paolo Pasolini. Den är omgiven
av rykten som både insinuerar at det skulle röra sig om en snuff film och att
kritikerna skulle ha varit så upprörda efter premiären att de helt enkelt slog
ihjäl Pasolini som en följd av detta. Ett mera
nyktert antagande är väl att de hade med ett homosexuellt förhållande att göra
men det är en annan historia. Den som minns videouthyrarnas glada dagar kanske
kan se den gamla VHS-omslaget framför sig. Det var inga bilder och pryddes av
en enda stor varningstext egentligen.
Men om filmen var stark så är det
ingenting jämfört med boken! Var det en stor varningstext på filmen borde den
här boken ha försetts med avspärrningstejp i självlysande färger och jag
rekommenderar starkt att man noga överväger sitt beslut att läsa den! Det är en
vandring genom de grövsta perversioner man kan tänka sig och redan efter några
sidor har författaren egentligen bekantat oss med sodomi, pedofili, våld, i viss
mån nekrofili och förstås sadism i dess renaste form. Till en början känns det
som om själva intentionen är uppenbart erotisk, det vill säga att hetsa upp
läsaren sexuellt. Men senare undrar jag om det verkligen är detta som ligger
bakom eller om det är den gode Markisens sätt att utmana sitt eget
samhällsklimat, att helt enkelt skriva något så osmakligt som möjligt, att höja
sig själv över sina gelikar och strunta fullständigt i regler och lagar.
Boken skrevs när Markis
De Sade satt
fängslad i Bastiljen och är inte komplett. Det är ett utkast eller en skiss
över vad han planerade att skriva. Den består av fyra delar varav man endast
kan hävda att den första är färdigskriven. Det är också den mildaste av dem och
behandlar i stort sett koprofagi och gör det mycket detaljerat. Naturligtvis
men stora delar av förtryck och förnedring så som det anstår sadismens anfader,
eller åtminstone den person som har gett det dess namn.
Handlingen består av fyra mäktiga
vänner, så kallade libertiner, som kidnappar unga pojkar och flickor, tar med
sig tjänare och berätterskor för att stänga in sig i ett slott i 120 dagar. Där
ska de bejaka alla sexuella utsvävningar som deras berätterskor och de själva
kan komma på. Det är inget normalt sexuellt beteende som sker, det är den ena
perversionen efter den andra och de fyra Herrarna åtnjuter absolut makt! Allt
de gör sker enbart för deras njutning skull och det börjar som sagt med
förödmjukelser, förtryck och förnedring. Detta berättas mycket detaljerat i
bokens första del som sträcker sig över nästa 400 sidor.
Resten av boken är bara en skiss
över vad som skulle ha kunnat bli färdigskrivet om inte manuskriptet hade
försvunnit. Det är här som Markisen verkligen tar ut svängarna. Det är här
den verkliga sadismen kommer in i bilden. För varje del blir det värre och om
det börjar med fysiska bestraffningar med piskor och liknande slutar det med
stympningar och till slut död på mycket plågsamma sätt åt de inblandade!
Det är en bok som man inte önskar
skulle ta slut, efter den ena händelsen tenderar att bli värre än den andra.
Visserligen skulle jag kunna tänka mig att det skulle bli lite tjatigt i
slutändan av de tre resterande delarna också efter den första tenderar att bli
det efter så många sidor av koprofagi. Det går liksom inte att variera ämnet i
det oändliga. Det är också väldigt mycket namn som upprepas och jag är inte den
som klarar att hålla reda på vem som är vem, vem som senast har skitit och vem
som knullar vem i röven. Men likväl gillar jag språket och Markisens sätt att berätta
och jag är helt säker på att jag kommer att begagna mig av flera verka av denna
provocerande och utmärkta författare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar