onsdag 14 december 2011

Klas Gustafson – Ett Bluesliv



Utgiven av: Leopard Förlag
ISBN: 978-91-7343-199-6

Jag brukar räkna mig som ett stort fan av Cornelis Vreeswijk. Det finns en hel del kunskap och information om honom i min biologiska hårddisk, men trots detta blir jag ibland förvånad och känner mig ovetande när jag läser den här boken. Det är detaljerat berättat ändå från Cornelis födelse nästan och fram till hans död 1987. Det är mycket lättläst och då menar jag framförallt att det är oerhört intressant. Men det är klart är människan det handlar om intressant, ja då blir det väl intressant på automatik kanske?
                                       
Självklart spelar sättet det är skrivet på in i bilden också. Jag gillar att många rubriker på de mycket korta kapitlen bär kända strofer eller titlar från sånger och dikter. Man känner liksom att Cornelis är med och inte bara att det handlar om honom. Boken är förstås skriven efter hans död men det klargörs tydligt att ett arbete med memoarer påbörjas av Cornelis själv redan före hans bortgång.

Vidare berättas historien med mycket kopplingar mellan visor och dikter kontra verkligheten. Det är förbluffande många sammanträffanden, nästan så många att man ibland funderar över om det är lite överanalyserat. Vill man hitta likheter i ett så rikt sång- och diktarkiv så kommer man också att göra det kans man tycka. Det gör det inte mindre intressant naturligtvis och jag var fullständigt fascinerad över levnadsödet som beskrivs. Det är extremt mycket ångest och problem inblandat. Att Cornelis var en patologiskt svartsjuk person kände jag till men inte riktigt på vilket sätt detta kunde ta sig uttryck. Jag blev minst sagt chockad över några sanningar angående detta ämne.

Det är alltså en bok som i stor utsträckning läser sig själv. Jag kom på mig själv flera gånger med att ha svårt för att lägga ifrån mig den och bättre betyg än så vet jag inte om jag kan ge. Jag är definitivt ingen van läsare och särskilt snabbt läser jag inte heller. De här 400 sidorna tog mig kanske två veckor och det känner jag mig nöjd med. Jag skulle rekommendera den till alla som vill ta del av det liv som Sveriges kanske största poet faktiskt levde! Jag ser det som en inkörsport till något större och mer komplext och det vore väl fanken om den inte skulle bana väg, åtminstone för undertecknad, att få några fler böcker i ämnet lästa. Oscar Hedlunds Cornelis och trebandsutgivningen Skrifter står redan i hyllan, framsnokas skall också Bengt Sändhs Cornelis i mitt minne.

Fantastiskt intressant läsning!