Christoffer Kohlberg – Råttattack

Utgiven av: Oddbooks
ISBN: 979-91-86713-01-0

Jag vet att lite av själva tanken bakom Ond Bråd Död serien från Oddbooks har varit att efterlikna gamla klassiska skräpiga kioskdeckare och genast när man får den här i sin hand är det just den känslan som infinner sig. Det är lite som en tabloidpocket med sitt påstående om ”fasansfull chockläsning”, en text om pryder båda framsidan och baksidan. Själva titeln och omslagsbilden gör inte fördomarna mindre om att det här ska vara en riktigt ”B” bok.

Men faktum är att det är ganska välskrivet. Jag gillar hur de olika personerna vävs samman då kapitlen, åtminstone i början, tycks fokusera på en av dem i taget. I slutet av varje kapitel, det känns åtminstone så upprepande ibland får vi följa den stora ledarråttan och dess tankar. För det är väl självklart att det handlar om djurskräck – eller hur?

Men så självklart är det inte ska det visa sig. Det finns mer än bara människoätande råttor som springer mellan sidorna. Det finns mer är olika omskrivningar för brutal och våldsam död när råttorna sätter sina jättelika tänder i sina offer. Det finns också karaktärsutveckling och några av karaktärerna är faktiskt riktigt intressanta. Det finns visserligen några som man genast glömmer bort också och som inte känns som något annat är utfyllnad, men några av de viktigaste scenerna handlar helt klart om intressanta personligheter. Eller så är det åtminstone skrivet på ett sätt som berör mig emotionellt.

Något som stör mig en smula är ett irriterande faktafel, råttor kräks inte. Kan inte kräkas alls faktiskt, det är åtminstone den information jag alltid har fått. Kniper det får jag väl konsultera någon expert på området för att verifiera, men egentligen är det inte så viktigt. Det är bara irriterande att man gjort en sådan miss. Och vad det anbelangar så är det heller inte en renodlad djurskräckberättelse heller. Den bästa delen av berättelsen går ut på någon helt annan sorts ond bråd död. Något mycket värre än råttor, en psykopatisk lustmördare. Beskrivningen av detta är oerhört bra och får det nästan lite att krypa längs ryggraden. Det dröjer innan man kommer dit men det är det värt. Lägg märke till att bokens tidigare berättelse behövs för att kunna tillgodogöra sig den om mördaren.

Under tiden jag läste den här boken fick jag frågan om den läste sig själv. Jag kunde inte riktigt svara på frågan men så är i efterhand kan jag konstatera att när det är som mest spännande, framåt slutet, så läser den sig själv! Den är lite ojämn längs vägen och vissa passager är ganska ointressanta. Det finns lite kommentarer om än det ena än det andra som bara tycks finnas med för att författaren vill göra en poäng av att nämna vilken den mest överskattade filmen som finns är till exempel.

Och på tal om författaren, så har jag fått veta att bakom Christoffer Kohlberg så döljer sig ingen mindre än Fred Andersson själv. Hade jag inte fått reda på det så hade jag inte kunnat klura ut det måste jag erkänna. Språkbruket i den här skiljer sig ganska mycket från Bögskräck som jag läste och recenserade för ett tag sedan. Det är mycket längre meningar med mer komplicerade meningsbyggnationer. Inte för att det är särskilt komplicerat ändå, men lite mer i alla fall.

Hur som helst så fick jag mig några dagars underhållande läsning och jag ser helt klar fram emot vad Oddbooks kan släppa ifrån sig nästa gång. Jag fick inget svar om vad nästa bok blir men om en eller ett par månader lär vi få veta ändå och den som väntar på något gott…