måndag 1 april 2013

Carolina Gynning – Laura: Flickan från Havet



Utgiven av: Bladh by Bladh
ISBN: 9789186603069

Jag har tidigare skrivit om Carolina Gynnings två tidigare, mer eller mindre biografiska böcker Ego Girl och Ego Woman. Med dessa i bakhuvudet kan jag konstatera att Gynning lånat en hel del av sin egen bakgrund för att måla up de bilder hon beskriver här. Förhoppningsvis har hon skruvat till det hela lite för det är inte alltid något vackert hon har att beskriva. Nej, ibland handlar det om den smutsigaste av alla industrier, prostitution och sexslaveri. Det är viktigt för handlingen eller snarare för karaktärsutvecklingen men är inte bokens huvudsakliga ämne egentligen.

Nej, boken behandlar egentligen, om vi nu ska se den ytligaste handlingen som den viktigaste, två systrar som är olika som dag och natt trots att de är enäggstvillingar. Vi har den utåtriktade Vanessa som inte tycks sky några medel för att nå framgång och som en gång i sin ungdom prostituerade sig och sedan blåste hallicken och tog över verksamheten. Efter det var hon skoningslös och nådde till slut den framgång rikedom och makt hon satt sig för att göra. Vår huvudperson är dock Laura som efter tsunamin 2004 förlorade båda sina föräldrar och systern Vanessa. Hon försöker att lappa ihop sitt liv efter katastrofen och tar helt enkelt sin tvillingsysters namn och framgång och gör den till sin egen. Efter hand får hon större och större inblick i vad hennes tvillingsyster egentligen har hittat på i sin ungdom och förstår att det minsann inte har varit någon dans på rosor. Laura kämpar för att hitta sig egen identitet samtidigt som hon tar över Vanessas rikedomar, arbete och pojkvän. Naturligtvis finns det flera förvecklingar än så med både knarkhandel och sex.

För det är en hel del sex i boken, oftast är det inget vackert utan smutsigt och äckligt. Gynning drar sig inte för att närgående beskriva dekadansen på ett nästan mjukpornografiskt sätt. Hon använder sig av omskrivningar men det är ingen som helst tvekan om vilka akter det är hon syftar på när hon beskriver sexet! Förresten drar hon sig heller inte för att använda könsord här och där, vilket jag tycker gör det hela mera realistiskt. Det gäller bara att veta när man ska göra det och när man ska låta bli om man inte vill att boken ska bli pornografisk. Jag inser förstås att jag överdriver en smula nu men visst undrar man ibland vilken vändning erotiken kommer att ta.

Jag är dock mycket nöjd med boken. Som jag tidigare nämnde känns det som att Gynning utnyttjat sina egna erfarenheter när hon skrivit boken. Hur kokainsnortningen går till på kändisfester etc. Hon använder sig också av en mängd namn på skor, kläder, möbler, väskor och allt möjligt som jag inte har en aning om. Jag förstår förstås att det handlar om fina märken men har man själv en kunskap på området som begränsar sig till Gucci och Armani får man helt enkelt lita på att hon vet vad hon skriver om. Jag ser verkligen ingen anledning att betvivla detta!

Slutligen vill jag tillägga att jag är djupt imponerade över hur Gynning lyckas påverka läsaren (mig) framåt slutet av boken. Det blir faktiskt riktigt känslosamt och det hade jag inte förväntat mig. Det är ganska tydligt vad som egentligen kommer att hända även om det naturligtvis finns utrymme för oväntade händelseförlopp också. Men alldeles oavsett så är de sista kapitlen av sådan art att man hela tiden ser fram emot nästa! Det finns helt klart en sensmoral i boken, det är inte bara ett äventyr där ambitionen är att få läsaren att vända blad och läsa vidare. Nej, det är också ett ifrågasättande av vad lycka egentligen innebär. Kan man köpa lyckan för penningar eller hur är det?