Utgiven
av: Columbi Publishing
ISBN:978-91-979472-8-2
Fan så bra!
Egentligen skulle jag väl inte behöva skriva mer än så
men eftersom jag tycker om att lägga ut texten lite mer ska jag beskriva lite
tydligare vad jag menar. Det är en historia som skildrar Rickard, eller
Rickardo som han egentligen heter. Han tycker inte om sitt italienska namn
nämnvärt och föredrar den svenska varianten. Han är kirurg och han nyligen flyttat
från ett litet sjukhus till ett betydligt större, för att kunna bedriva
forskning. Inledningsvis berättar han om sina svårigheter med döende patienter,
eller rättare sagt problemet att meddela dem om att de inte har lång tid kvar
och att det i bästa fall är frågan om palliativ vård.
Han beskriver ögonen, de ögon som inte kan lämna honom.
Det är ögonen från patienter, levnadsglada sådana, som inte har någon chans
till operation. Patienterna som inte kan bli friska, varken av en operation
eller med cellgifter. Cancer är bokens röda tråd och i många av de beskrivande
fallen är cellgifter bara ett sätt att fördröja vad som ändå kommer att ske.
Åke Lasson |
Det märks att Åka
Lasson, som har arbetat som kirurg i 35 år, vet vad han skriver om. Det är
inte bara sjukhusjargong och medicinska termer, det finns en närvaro i
berättelsen som nästan får mig att tro att han har hämtat mycket av inspiration
till berättelsen från sina egna erfarenheter. Det vore väl förresten inte så
märkligt. Om man har arbetat som kirurg i 35 år lär man har stött på döden och
obotliga patienter någon gång under sitt yrkesverksamma liv.
Redan i inledningskapitlet, faktiskt efter bara några
sidor, var jag helt fast. Jag kunde knappt lägga ifrån mig boken även om jag
var tvungen. Min nattsömn rubbades eftersom jag helt enkelt var tvungen att få
reda på mer, bara ett kapitel till – typ.
Efterhand bygger Åke
upp karaktären Rickard till något mycket mer än bara kirurgen som jagas av de
obotligas blickar. Han blir en levande figur som cyklar Vättern runt, får barn,
åker på utbildning och utvecklas både som kirurg och människa. Han får
relationer på arbetet som från början verkade vara något helt annat och emellan
varven bjuder Åke oss också på en
del filosofi. Vid något tillfälle talas det till exempel om skillnaden mellan
att arbeta som kirurg eller att vara
kirurg. Det där går så klart att översätt till vilken yrkeskategori som helst.
Det är skillnad på inställningen till arbetet helt enkelt – och en skillnad på
den personliga integriteten också skulle jag vilja säga.
Boken är på knappt 270 sidor men det kändes inte som det.
Det var oerhört lätt att läsa den men så är ämnet mycket intressant också! Det
var känslosamt att ta del av de tragiska livsöden som inleder boken. Det känns
nästan som att man vore där, bredvid Rickard, när han berättar för oss. Det är
en otrolig skärpa i beskrivandet. Jag gillar den skarpt och rekommenderar den
kollosalt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar