Åke Lasson – Blicken

Utgiven av: Columbi Publishing

ISBN:978-91-979472-8-2

Fan så bra!

Egentligen skulle jag väl inte behöva skriva mer än så men eftersom jag tycker om att lägga ut texten lite mer ska jag beskriva lite tydligare vad jag menar. Det är en historia som skildrar Rickard, eller Rickardo som han egentligen heter. Han tycker inte om sitt italienska namn nämnvärt och föredrar den svenska varianten. Han är kirurg och han nyligen flyttat från ett litet sjukhus till ett betydligt större, för att kunna bedriva forskning. Inledningsvis berättar han om sina svårigheter med döende patienter, eller rättare sagt problemet att meddela dem om att de inte har lång tid kvar och att det i bästa fall är frågan om palliativ vård.

Han beskriver ögonen, de ögon som inte kan lämna honom. Det är ögonen från patienter, levnadsglada sådana, som inte har någon chans till operation. Patienterna som inte kan bli friska, varken av en operation eller med cellgifter. Cancer är bokens röda tråd och i många av de beskrivande fallen är cellgifter bara ett sätt att fördröja vad som ändå kommer att ske.

Åke Lasson

Det märks att Åka Lasson, som har arbetat som kirurg i 35 år, vet vad han skriver om. Det är inte bara sjukhusjargong och medicinska termer, det finns en närvaro i berättelsen som nästan får mig att tro att han har hämtat mycket av inspiration till berättelsen från sina egna erfarenheter. Det vore väl förresten inte så märkligt. Om man har arbetat som kirurg i 35 år lär man har stött på döden och obotliga patienter någon gång under sitt yrkesverksamma liv.

Redan i inledningskapitlet, faktiskt efter bara några sidor, var jag helt fast. Jag kunde knappt lägga ifrån mig boken även om jag var tvungen. Min nattsömn rubbades eftersom jag helt enkelt var tvungen att få reda på mer, bara ett kapitel till – typ.

Efterhand bygger Åke upp karaktären Rickard till något mycket mer än bara kirurgen som jagas av de obotligas blickar. Han blir en levande figur som cyklar Vättern runt, får barn, åker på utbildning och utvecklas både som kirurg och människa. Han får relationer på arbetet som från början verkade vara något helt annat och emellan varven bjuder Åke oss också på en del filosofi. Vid något tillfälle talas det till exempel om skillnaden mellan att arbeta som kirurg eller att vara kirurg. Det där går så klart att översätt till vilken yrkeskategori som helst. Det är skillnad på inställningen till arbetet helt enkelt – och en skillnad på den personliga integriteten också skulle jag vilja säga.

Boken är på knappt 270 sidor men det kändes inte som det. Det var oerhört lätt att läsa den men så är ämnet mycket intressant också! Det var känslosamt att ta del av de tragiska livsöden som inleder boken. Det känns nästan som att man vore där, bredvid Rickard, när han berättar för oss. Det är en otrolig skärpa i beskrivandet. Jag gillar den skarpt och rekommenderar den kollosalt mycket!