Gabrielle Wittkop – Nekrofilen

Översättning: Lisa Andersson, C/M Edenborg

Utgiven av: Vertigo Förlag

ISBN: 9789186567064

Det är få förunnat att bli nykär igen vid fyrtiotre års ålder men det är precis vad som har hänt mig! Jag har funnit en ny käresta som sannolikt kommer att finnas i mitt hjärta under återstoden av mitt liv. Det är min fulla övertygelse att jag inte kommer att bli sviken och att jag inte kommer att bli besviken på vårt fortsatta förhållande heller. För ett förhållande har vi onekligen även om det egentligen rör sig om en ensidig förälskelse. Jag proklamerar nu officiellt: Jag är kär i Vertigo Förlag!

Det här är den tionde boken från Vertigo förlag som jag recenserar. Jag räknar väl rätt nu? Och även om inte alla har varit mästerliga så är det ingen som har varit mindre än högintressant! Vilket annat förlag skulle ha stake nog att ge ut den typen av litteratur som är vardagsmat för Vertigo? Vertigo, jag älskar dig!

Det här är en fantastiskt vacker bok, nästan skönare med skyddspappret av än på faktiskt. Själva utseendet passar ypperligt tillsammans med bokens titel och tema, härligt likblek. Det känns nästan som om den var bunden i död hud, så blek och skön är den! Nu pratar vi förstås om färgen och inte om material eller textur, jag kände att jag var tvungen att förtydliga det!

Men vad är det för en bok? Jo, som titeln antyder handlar det förstås om nekrofili, kärleken till döden och de döda kanske snarare. Den är utformad som en dagbok skriven under en period av några månader. Klurigt nog finns det ingen hänvisning till när det är skrivet vilket gör den lika aktuell oavsett när den läses. Den skulle kunna utspela sig när som helst på 1900-talet. En mer eller mindre tidlös berättelse!

Boken ingår i Vertigos serie av erotiska klassiker, men jag tycker inte att det är en särskilt erotisk skildring egentligen. Snarare är det en sensuell och ömsint kärleksförklaring till nekrofilin skrivet på ett osedvanligt vacker språk. Hur originalets språkbruk ser ut har jag ingen aning om men jag ser ingen anledning att tro att inte översättarna skulle ha gjort ett fullgott arbete. Det finns inga vulgära eller ekivoka glosor någonstans och det förhöjer onekligen läsupplevelsen en hel del i det här fallet. Hade den varit lika smutsig i sitt språk som Markis De Sades romaner hade den förmodligen varit betydligt mera frånstötande och mindre vacker. Som det nu är finns det en möjlighet att känna sympati med dagboksskrivarens udda parafili. Hade språkbruket varit av grövre natur hade säkerligen förhållandet varit det omvända.

Boken har lite drygt 100 sidor och rymmer även ett efterord av C/M Edenborg. Det är mycket informativt och beskriver författarinnan med bakgrund och kuriosa. Den är också fantastiskt lättläst och lär också ha ett utmärkt andraläsningsvärde eftersom det inte bara är själva historien som är intressant utan i synnerhet också formen, själva prosan.

Åter igen ett mästerverk från Vertigo Förlag!

Tomas Gunnarsson – Att Överlista Jante

Utgiven av: Gunnarssons Förlag

ISBN: 978-91-87225-01-7

Jag vet inte hur jag började intressera mig för det här med varför man beter sig som man gör. Jo, förresten… jag vet precis varför men visst är det ett bra sätt att inleda en recension? Det här är en mycket intressant och – faktiskt, väldigt lättlästbok om Jantelagen och om hur vi ska undvika att fasta i de fällor som den skapar åt oss. Poängen är att lyfta både sig själv och andra och det är väl en så god ambition som någon?

Jag fick först nys om boken via facebooksidan. Precis innan dess hade jag haft en diskussion just kring ämnet att förklara krig med Jante. Kanske inte i de ordalagen men principen fanns där. Naturligtvis blev jag intresserad av boken och tänkte att det skulle vara ypperligt intressant att ta reda på vad andra ansåg om problemen.

En väldigt pedagogisk bok uppenbarade sig framför mig. Det är otroligt svårt att inte genast falla pladask för dess charm. Metaforiskt talar Tomas om hattar, så kallade Jantehattar, som vi tar på oss när vi tror att vi inte duger. Motsatsen till dessa kallas i Tomas värld för Dugahattar och det är väl en alldeles utmärkt motpol. Det är ju precis det som det handlar om, känslan av att duga. Jag förenklar förstås en hel del nu eftersom jag inte har de insikter som författaren till boken har.

Boken är uppdelad i sex kapitel som ger en naturlig övergång mellan övergripande beskrivningar till mer detaljerade instruktioner om hur man kan tänka för att undvika fällorna. Jag säger kan, därför att det inte står någonstans att det är ett tvång, man måste nog hitta sina egna vägar, de man trivs med, och inte blint lita på att författaren ger oss det rätta svaren hela tiden. Det är väl också lite poängen tycker jag, att se det här som en sorts ögonöppnare och inte som ett facit.

Text varvas med tabeller. Styckena är korta och lättöverskådliga och det är många rubriker (och underrubriker) vilket gör att det aldrig blir segt. Är man en ovan läsare har man hela tiden små korta mål att nå. Bara ett stycke till, och sedan är det lätt att det blir ett till och ett till och innan man vet ordet av är kapitlet slut.

Jag gillade boken skarpt! Den gav mig många insikter och redan innan jag hade läst ut den hade jag faktiskt begagnat mig av dess tips och råd. Jag kan verkligen rekommendera den till dem som tycker sig ha fastnat i Jantelagens fällor och inte vägar ta för sig, vill vara andra till lags och inte synas. Det är här är boken som reder ut begreppen! Dessutom har jag lärt mig att Jante inte är någon person som jag alltid har trott, utan en plats i Aksel Sandemose roman En Flykting Korsar Sitt Spår. En bok som för övrigt numera finns i min önskelista!

Philip Stokes – Filosofi: 100 Stora Tänkare

Översättningen fackgranskad av: Professor Ingemar Nordin

Utgiven av: Arctic

ISBN: 978-1-84193-802-8

Jag måste erkänna att de allra flesta av namnen som nämns i den här boken är helt främmande för mig. Jag anser mig visserligen ha begagnat mig av amatörfilosofi i rätt många år men mer på djupet när det gäller vem som har tänkt vad, har jag inte gått. Några undantag förstås. Det är intressant att få en mera överskådlig syn över historien eftersom boken är strukturerad i någorlunda kronologisk ordning. Hänvisningarna mellan filosoferna är däremot svår för mig att följa eftersom jag inte riktigt minns vilken filosof som stod för vilken filosofi redan efter några få sidor. Jag har helt enkelt svårt att koppla ihop namnen med vad de står för.

Varje filosof har ett eget uppslag med en bild och ett citat samt ett stycke text som talar om de viktigaste verken och den övergripande informationen över vad personen i fråga stod för. Det blir en liten lexikonsk känsla över det och jag funderar över om det är meningen att man ska läsa den från pärm till pärm egentligen!

Språkbruket är tämligen avancerat kan jag tycka, det finns visserligen en liten ordlista över en del uttryck och inriktningar i slutet men allt är inte förklarat. Dessutom känns det som att man behöver ha en hel del kunskap om ”svåra” ord innan man ger sig i kast med den här boken. Korrekturläsning hade verkligen behövts eftersom det på nästan varje uppslag finns minst ett eller ett par grammastiska fel, utelämnade ord eller besynnerlig ordföljd. Det är visserligen skrivet på akademisk svenska men det är inte orsaken. Det är helt enkelt slarvigt översatt från ett språk som inte riktigt fungerar på samma sätt som svenska. Dock kan jag inte hitta någon information om vem som egentligen har översatt, bara om fackgranskningen. Och den har jag ingen anledning att tvivla på.

Det boken framförallt ger mig är en hunger om att lära mig mer djupgående vad till exempel Platon, Sokrates, Wittgenstein eller Satre stod för. Den här boken skrapar lätt på ytan men jag kan tänka mig att det blir ännu intressantare med mer djupgående kunskaper.

Traci Lords - Nattens Barn

Översättning: Katarina Jansson

Utgiven av: Prisma

ISBN: 9789151843131

Det finns inte många porrskådisar som har satt sig så djupt i folksjälen som just Traci Lords. Det finns kanske ett par till som alla och envar, oavsett om man är intresserad av porrbranschen eller inte känner till. Men särkslit många är det inte. Här känner jag att det är läge att faktiskt be Traci om ursäkt för att jag inleder på detta vis men jag känner mig nödd och tvungen att börja från början. Om och om ingen konstaterar nämligen Traci Lords att hon verkligen inte vill vara förknippad med porrbranschen utan att hennes senare karriär ska tala för sig själv.

Jag förstår henne för när man börjar läsa hennes biografi så inser man att det handlar om en nattsvart neråtgående spiral in i fullständig dekadens! När allt ser ut att inte kunna bli sämre så är det just det som händer! Det verkar inte finnas någon hejd på de olycksbådande omständigheterna som drev henne till porrbranschen. Det är i särklass den mest gripande biografi jag någonsin har läst! Faktum är att det inte bara var svårt att lägga ifrån sig den, jag kände att jag ideligen längtade tillbaka till den och ville veta mera, och mera, och mera…

Tonen sätts egentligen redan innan själva boken börjar med några oerhört tänkvärda ord som jag processade om och om igen. Några namn har ändrats för att skydda de skyldiga, mina advokater säger att det måste vara så, världen är konstig. Men detta i åtanke kan det helt enkelt inte bli någon lycklig historia som spelas upp framför ögonen på läsaren!

Ungefär halva boken består av denna neråtgående spiral. Skandalen med den underåriga Traci Lords uppdagas och Traci blir äntligen fri – kan man tro! För det är sannerligen inte fallet. Hon beskriver mycket målande de innersta tankar om skuld och skam som hon brottas med i åratal och hur hennes frekvent förekommande terapisessioner hjälper henne att förstå vad det är som händer med henne själv. Hon säker efter svar men de sitter oerhört djupt och kommer inte att komma fram så lätt. Hon beskriver hur hon har behövt åratal för att förstås vad som har hänt med henne och att det inte är hennes fel att hon våldtagits och utnyttjats av samvetslösa typer som bara ville tjäna pengar på henne. Det är en tragisk historia!

Men det vänder och börjar gå rätt väg för Traci också. Kampen är inte slut, hon förknippas med sitt förflutna och kommer nog att göra det för resten av sitt liv skulle jag tro. Men hon verkar han kommit till freds med sitt förflutna och begravt alla liken som länge spökande för henne. Hon har varit oerhört företagsam och fått bättre och bättre skådespelarroller. Hon har gjort musik och hon har äntligen blivit accepterad för den hon är!

Att påstå att det här är rekommenderad läsning vore att underdriva ganska grovt. Jag har sällan eller aldrig varit så engagerad i ett livsöde som när jag läste första halvan av den här boken. Missförstå mig inte, även den lyckligare delen av historien är intressant men höll mig inte lika fängslad.

Sir Arthur Conan Doyle - En Studie i Rött

Översättning: K Arne Blom

Utgiven av: AWE/Gebers

ISBN: 91-20-07656-8

Före tiden då jag blev mer eller mindre aktiv litteraturmotståndare hade jag vissa favoriter, som dessutom sitter kvar än idag i nostalgigenen. Jag gillade de kluriga mordgåtorna signerade Agatha Christie och så gillade jag Sherlock Holmes. Till och med till den milda grad att jag redan i min ungdom skaffade en komplett bibliografi över Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes. Om minnet inte sviker mig alltför mycket så vill jag dessutom hävda att En Studie i Rött var den första bok om Sherlock Holmes jag läste – och det var innan jag själv införskaffade böckerna!

Den här pocketupplagan kom 1987 och det tog väl mig ett bra tag att plöja igenom alla historier i de nio banden. Priset var säkert en bidragande faktor till att jag vid sjutton års ålder prioriterade inköpet av den här samlingen så pass högt att jag verkligen gjorde slag i saken och köpte den! Säg att det tog mig två år att läsa igenom alla sidorna (jag var ingen flitig eller van läsare på den tiden). Sedan dess har böckerna bara stått där i bokhyllan eller varit nedpackade i lådor i flyttlass.

Hur som helst fick jag för mig att jag skulle läsa igenom de här böckerna igen. Att ta redan på om jag fortfarande tyckte det vara underhållande litteratur eller inte var naturligtvis en morot. En Studie i Rött var alltså den första berättelsen Sir Arthur Conan Doyle skrev om den berömde detektiven med ett makalöst sinne för detaljer och analys av fakta. Den berättas i jagform sett ur den ständige följeslagaren Dr. Watson. Jag tycker idag att det är ganska slarvigt skrivet många gånger, nästan lite barnsligt språk emellanåt, men jag blir förvånansvärt intresserad av att läsa vidare. Det är lättläst och det tar inte många timmar att läsa igenom boken heller.

Den är uppdelad i två delar (eller tre om man är på det humöret), först har vi Dr. Watsons minnesanteckningar. Fallets fakta och om första mötet med Holmes också för den delen. Likaså presentation av Lestrade och andra nyckelpersoner inom polisväsendet. Användandet av gatupojkar i spaningssyfte kommer fram och Det är mycket talande minnesanteckningar som känns väldigt äkta. Möjligen beror detta på att språkbruket är aningen naivt som jag tidigare var inne på. Detta upptar ungefär första halvan av boken.

Sedan följer en historia som självklart har med den första att göra, där vi som läsare få bakgrund till själva brottet. Jag tycker personligen att detta är bättre skrivet men samtidigt mer ointressant än första delen. Slutligen återgår man till att beskriva själva uppläsningen av fallet via Dr. Watsons anteckningar.

Ska man bedöma kvaliteter så kommer jag fram till slutsatsen att det inte är lika bra som jag tyckte i min ungdoms år, men samtidigt nödvändig bekantskap för alla och envar. Jag anser att grunden i Sherlock Holmes historierna bör räknas till allmänbildning! Det här är en av de fyra romaner om Sherlock Holmes som bör finnas i varje bokhylla om man är det minsta intresserad av detektivromaner. Var så säkra på att det kommer fler åsikter om de övriga tre romanerna och de många novellerna!