KG Johansson: De Drömmande Städerna – London

KG Johansson: De Drömmande Städerna – London

Utgiven av Recito Förlag

ISBN: 978-91-7517-118-0

Min bekantskap med KG Johanssons författarskap sträcker sig till Chimärerna som Oddbooks gav ut för några månader sedan. Redan då kunde jag konstatera att jag trots detta hade flera publikationer av honom i mina hyllor, nämligen i from av gitarrinstruktioner. KG är nämligen professor i rockmusik och har skrivit ett flertal böcker på ämnet, instruktioner, musikteori, ackordsbildning etc. Men liksom Chimärerna är det här alltså frågan om något helt annat. Jag kanske bör tillägga att den här recensionen enbart berör den ena halvan av boken, den betitlad London och inget annat. Boken har nämligen en sektion till, som börjar från andra hållet om man vänder den uppochner. Ryggen är försedd med ett ambigram som gör att titeln förblir synlig oavsett vilken del man räknar vara den första av de två. Man bestämmer själv helt enkelt.

Handlingen utspelar sig i framtiden och det känns som att KG valt att verkligen utnyttja detta med de tekniska finesser som finns tillgängliga i bokens tid. Ändå är det inget som verkar långsökt eller osannolikt. Allting ligger precis på rätt sida om gränsen för vad som är realistiskt 50-100 framåt i tiden. Det är en hel del teknik som avfärdas och likaledes en hel del filosofiska tankebanor, främst om huruvida vi kan bevisa att vi lever i en verklighet eller om vi kan föra fram bevis som binder oss till att leva i en illusion eller simulering.

Världen är nämligen på väg att rämna och det enda hopp som finns är att simulera hela världens befolknings medvetande i gigantiska datorer uppskjuta med satelliter i rymden. Det som är på väg att hända är alltså en total världsomspännande katastrof där tre stora – rejält stora, fragment är på väg att träffa jorden från rymden. Det största av fragmenten är 600 kilometer stort så det är inga små saker vi pratar om. Men det är trots allt inte detta som är det mest intressanta, det är bara ett sätt för att få den övriga historien att fungera, den med filosofierna kring vad som egentligen är sant och inte. Vad är en illusion eller simulering och vad är det inte? Kan vi verkligen avgöra om vi lever i en simulerad verklighet eller inte? Enligt boken kan man i en perfekt simulering räkna med att någon kommer på hur man simulerar verkligheten och således skapar en simulering i en simulering och så vidare.

Likadant är det med de framtida datorer som krävs för att simulera hela mänskligheten i digital form. De är visserligen ”state of the art” och huvudpersonen är ofantligt rik, men de fungerar lite på samma sätt, de simulerar sig själva och blir starkare och mer kraftfulla och gör det exponentiellt för maximall effekt. Mycket av tiden utspelar sig i olika testsimuleringar och behandlar också olika möjliga scenarion beroende på oräkneliga faktorer.

Den var lite trög att komma in i för min egen del men när väl den initiala svårigheten hade släppt var det verkligen inga problem. Den blir mer och mer intressant ju längre fram man kommer och det beror inte bara på den förestående katastrofen även om man självklart vill veta hur det kommer att gå. Jag vill inte avslöja dessa avslutande detaljer men jag kan säga att det inte är helt självklart vad som händer och hur försöken med simuleringarna slutligen faller ut! Jag är mycket nöjd!

Fortsättning följer i: De Drömmande Städerna – Donatello.