KG Johansson: De Drömmande Städerna – Donatello

KG Johansson: De Drömmande Städerna – Donatello

Utgiven av Recito Förlag

ISBN: 978-91-7517-118-0

Liksom jag beskrev i min recension av den här bokens första del så innehåller den två sektioner. Det beror helt enkelt på vilket håll man börja läsa ifrån och det är inte helt självklart vilken del som egentligen bör läsas först heller. Med facit i hand anser jag dock att jag gjort helt rätt som väntade med denna novellsamling tills efter jag var klar med den längre historien om London.

Men även om det handlar om noveller är det en tydlig röd tråd som löper genom historierna. Eller ja, så värst tydlig är den kanske inte till en början, men efter några noveller förstår man hur de bildar ett större sammanhang. Det refereras till händelser som hänt i några av de andra berättelserna även om det inte nödvändigtvis berättas enligt en linjär tidslinje. Personligen håller jag den här delen av boken som bra mycket bättre än den om London och då gillade jag ändå den också!

Miljöerna och språkbruket skulle många gånger vara hämtat ur en berättelse av HP Lovecraft. Det är beskrivningar utan att beskriva, onämnbara gestalter och så vidare. Det hamnar stilmässigt någonstans runt fantasygenren utan att för den delen handla om förlorade kungariken, drakar eller bortrövade prinssessor. Men miljöerna är från en svunnen tid eller åtminstone en alternativ verklighet. På tal om det så vävs också historien från London-delen samman med den här. Åtminstone går det att tolka så och ska man beskriva de stora linjerna så följer de samma andemening om huruvida man egentligen kan avgöra vad som är en simulerad verklighet eller inte.

Det finns en lätt erotisk doft över novellerna som under stundom ligger på gränsen mot pornografisk, med teman som självaste Markis De Sade skulle ha varit stolt över. Men gränsen passeras aldrig och även om temat kanske inte är direkt rumsrent är det beskrivet helt utan ekivoka glosor.

Det här är dock inte vetenskapligt berättat som i delen om London. Här handlar det, inte så mycket om religion i vanlig bemärkelse kanske, men det talas om ”de gamla” och liknande (det känns sannerligen Lovecraftinspirerat). Närvarande genom hela delen är också en tro på ett liv efter detta – kallat evigheten. Det finns sätt att ta sig dit men det verkar vara en fråga för de allra rikaste som verkligen har råd med det som krävs för att det ska lyckas.

Framåt slutet på novellsamlingen är det inte helt självklart var vi befinner oss. Det finns egentligen tre verkligheter att ta i beaktande. Den som berörs i London, den som till synes existerar i den här berättelserna och evigheten. Detta är ett fantastiskt spännande grepp. Vad är utgångspunkten? Vilka av de uppräknade världarna är fantasi? Existerar de rent av allihop? Är det i så fall parallellvärldar? Det finns många frågor att fundera på!

Jag gillar de filosofiska eller rent av ideologiska aspekterna på historien som är inbakad i den intressanta historien. Det känns seriöst och genomtänkt och jag ser fram emot vad KG kan hitta på nästa gång!