Mitt år – 2013 – med litteraturen!

Till att börja men måste jag erkänna att jag inte i mina vildaste fantasier kunnat tro att jag skulle läsa och skriva om så mycket böcker som det har blivit sedan jag startade den här bloggen. Jag är glad att jag äntligen kommit ut ur garderoben och blivit en fullfjädrad bokmal. Det som främst har varit mitt intresse, allt sedan starten, har varit klassikerna. Min ambition har alltid varit att fylla på med recensioner och tankar av de stora verken allteftersom. Det som ställer till problem – angenäma problem förstås, är de recensionsexemplar som dyker upp och som av naturliga skäl måste prioriteras framför all annan litteratur. Men recensionsexemplar eller inte så tänkte jag sammanfatta mitt år – 2013 – med litteraturen!

Jag har gått igenom några faktaböcker under året som gått, det är inte så många och det är förstås också av betydelse vad man räknar som fakta. Är Fredrik Lindströms JordensSmartaste Ord fakta? Det är utan tvekan en bok som behandlar språket på ett synnerligen intressant sätt. Jag har sedan tidigare också begagnat mig av hans bok Världens Dåligaste Språk och den här följde precis samma mönster. Mycket intressant!

Man kan också fråga sig om huruvida filosofin i 100 Stora Tänkare eller Tomas Gunnarssons instruktioner i Att Överlista Jante räknas som fakta. Hur är det med Fulcanellis KatedralernasMysterium? En alkemisk bok som jag hade svårt att tränga innanför skalet på. Är Bengt Sändhs skriverier om sina eskapader med Cornelis Vreeswijk – Cornelis i Mitt Minne fakta? Vad är egentligen fakta? Är doktorsavhandlingen Skräckskönt, i vilken jag fann mig själv citerad två gånger fakta? Kanske inte… Men visst är en biografisk bok om Metallica så nära fakta man kan komma?

Hur är det med klassikerna då? Jodå, några stycken har det allt blivit. Jag har läst De TreMusketörerna och Lars Görlings 491. Tack vare Vertigo Förlag har jag också fått möjlighet att läsa och recensera ett par riktiga pärlor som jag uppskattade mycket. Dels Gabrielle Wittkops Nekrofilen som verkligen inte passar alla och dels Octave Mirbaeus Lidandets Lustgård som kan benämnas med ungefär samma epitet. Båda var böcker som passade min makabra och morbida smak som handen i handsken.

Jag har också hunnit med Carolina Gynnings första bok, efter Ego Girl och Ego Woman förstås – Laura: Flickan från Havet. Jag har läst Povel Ramels samlade dikter i boken Lingonben och Michael Fauns högst märkliga noveller på engelska i Six Pack o’ Strange Tales. PÅ tal om engelska så har jag också påbörjat en egen översättning av Cindy L Hutchins The Fall and the Door men jag törs inte lova något färdigdatum för den. Vi får se helt enkelt.

Något som har slagit mig under året är att jag finner stor förtjusning i dystopier. Två har jag hunnit med. Båda från svenska okända författare. De är i alla fall okända för mig! Det rör sig om Love Kölle och KJ Larsson som skrivit Galtmannen respektive Xlos Delden. Båda mycket märkliga historier. Märklig var förstås också KG Johanssons Samvetsmakaren, men eftersom det rör sig om en mer eller mindre regelrätt science fiction roman är det inte så konstig att det som sker sker – kanske.

Slutligen hann jag med ytterligare en novellsamling. Den här gången i form av små brev. Göran Andreassons lilla JagMigMitt.com. Sannolikt hinner jag inte med mer i år. Men 19 böcker på ett år varav en eller ett par riktiga tegelstenar får jag vara nöjd med. Det innebär 0,36 bok per vecka även om det förstås är lite klumpigt att räkna på det sättet.