Nikanor Teratologen – Förensligandet i det egentliga Västerbotten

Utgiven av: Vertigo Förlag

ISBN: 9789185000951

Nu kan man väl förvisso inte förknippa den här samlingsvolymens första bok – Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, med något större mått av överrumpling. Självklart känner inte alla i hela världen till vad det är för en bok, inte ens alla svenskar som i så fall skulle kunna tillgodogöra sig den. Svensktalande människor alltså. Men det är ändå en utgåva som ger ut boken på nytt och de som intresserar sig för den här lyxutgåvan från Vertigo Förlag lär ha en uppfattning om vad det är de kommer att införskaffa. Första boken har någon form av kultstatus som förmodligen inte lär ha gått dem som intresserar sig för den här typen av litteratur förbi. Men för dem som trots allt ställer sig frågande är det bara att klicka på länken ovan för en recension skriven av mig för några månader sedan!

Här är det alltså frågan om den andra boken i sviten. Jag säger svit för det ryktas om att det skulle komma ytterligare en bok med fler äventyr med Morfar och Pyret. Dennas skulle i så fall bli ”värre” än sina två föregångare men jag frågan mig hur mycket ”värre” det egentligen kan bli?

För mig är det här en bok som överträffar sin föregångare med hästlängder på flera plan. Samtidigt som jag känner att det finns vissa logiska problem med den! Av förklarliga skäl lär den utspela sig före den första boken, men det är inte säkert heller eftersom hela upplägget är det av lösryckta beskrivningar skrivna av pyret på tapetremsor och liknande. Det här är alltså en ny samling tapetremsor som uppdagats och som ligger till grund för berättelsen. Detta i sig är inget problem för mig, det kan visserligen kännas lite styltat att på detta sätt fortsätta berättelsen – liksom en dålig och onödig uppföljare på en sunkig actionfilm, men det funkar och det är en övergående fas att komma över. Redan efter några sidor känns det inte längre viktigt varför det har tillkommig mera material.

Den här boken är också mera lättläst än sig föregångare, vilket tyder på att pyret har utvecklat vissa språktalanger. Med andra ord skulle alltså tapetremsorna på vilket boken är baserade vara skrivna efter de som låg till grund för första boken, eller så är det författaren som inte riktigt har koll på vilket språkbruk han präntade ned i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Det är alltså en fördel rent förståelsemässigt att den är mera lättläst men ett problem när det gäller konsekvens! Vad är viktigast för dig?

För mig är det förmodligen detta som är avgörande för dess suveränitet över första boken. Detta trots att den tappar lite fart och fokus framåt slutet för mig. Det finns dock en massa kapitel i mitten som är helt fantastiska! Ställen där man överhuvudtaget har oerhört svårt att lägga ifrån sig boken och där tiden bara tycks stå stilla. Man tittar på klockan och har förlorat sig totalt in i den fantastiska ordflora boken består av. För vad det egentligen handlar om – Pyret och morfars perversiteter, djupsinnade filosofiska diskussioner och debatter, är egentligen inte intressant utan detta unika sätt av uttryck! Jag hade gärna sett att den var skriven på svenska och inte på Skellefteådialekt men man kan väl inte få allt. Dessutom är det på tok för mycket citat och liknande på andra språk. Engelskan är väl inget större problem men vill man förstå allt får man allt lägga till tyska, franska och latin i alla fall. Jag är ingen språkexpert men jag misstänker att det även förekommet ett eller ett par sydeuropeiska språk till. Det påverkar realismen positivt men förståelsen blir förstås sämre.

Det kan också tilläggas att dessa utländska citat och strofer, samt alla ”svåra” ord stavas klanderfritt av det tolvåriga pyret, medan det andra skrivs i talform. Det ger ett mixat intryck. Men allt det där är egentligen petitesser och inget att lägga fokus på. Jag hävdar att det här inte är något mindre än en modern klassiker tillika mästerverk som alla faktiskt borde ta till sig och läsa. Ordfloran är fenomenal…