Utgiven av: Vertigo Förlag
ISBN: 9789185000951
Nu kan man väl förvisso inte
förknippa den här samlingsvolymens första bok – Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, med något större mått av överrumpling.
Självklart känner inte alla i hela världen till vad det är för en bok, inte ens
alla svenskar som i så fall skulle kunna tillgodogöra sig den. Svensktalande
människor alltså. Men det är ändå en utgåva som ger ut boken på nytt och de som
intresserar sig för den här lyxutgåvan från Vertigo Förlag lär ha en uppfattning om vad det är de kommer att
införskaffa. Första boken har någon form av kultstatus som förmodligen inte lär
ha gått dem som intresserar sig för den här typen av litteratur förbi. Men för
dem som trots allt ställer sig frågande är det bara att klicka på länken ovan
för en recension skriven av mig för några månader sedan!
Här är det alltså frågan om den
andra boken i sviten. Jag säger svit för det ryktas om att det skulle komma
ytterligare en bok med fler äventyr med Morfar och Pyret. Dennas skulle i så
fall bli ”värre” än sina två föregångare men jag frågan mig hur mycket ”värre”
det egentligen kan bli?
För mig är det här en bok som
överträffar sin föregångare med hästlängder på flera plan. Samtidigt som jag
känner att det finns vissa logiska problem med den! Av förklarliga skäl lär den
utspela sig före den första boken, men det är inte säkert heller eftersom hela upplägget
är det av lösryckta beskrivningar skrivna av pyret på tapetremsor och liknande.
Det här är alltså en ny samling tapetremsor som uppdagats och som ligger till
grund för berättelsen. Detta i sig är inget problem för mig, det kan
visserligen kännas lite styltat att på detta sätt fortsätta berättelsen –
liksom en dålig och onödig uppföljare på en sunkig actionfilm, men det funkar
och det är en övergående fas att komma över. Redan efter några sidor känns det
inte längre viktigt varför det har
tillkommig mera material.
Den här boken är också mera
lättläst än sig föregångare, vilket tyder på att pyret har utvecklat vissa
språktalanger. Med andra ord skulle alltså tapetremsorna på vilket boken är
baserade vara skrivna efter de som låg till grund för första boken, eller så är
det författaren som inte riktigt har koll på vilket språkbruk han präntade ned
i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen.
Det är alltså en fördel rent förståelsemässigt att den är mera lättläst men ett
problem när det gäller konsekvens! Vad är viktigast för dig?
För mig är det förmodligen detta
som är avgörande för dess suveränitet över första boken. Detta trots att den
tappar lite fart och fokus framåt slutet för mig. Det finns dock en massa
kapitel i mitten som är helt fantastiska! Ställen där man överhuvudtaget har
oerhört svårt att lägga ifrån sig boken och där tiden bara tycks stå stilla.
Man tittar på klockan och har förlorat sig totalt in i den fantastiska ordflora
boken består av. För vad det egentligen handlar om – Pyret och morfars perversiteter,
djupsinnade filosofiska diskussioner och debatter, är egentligen inte
intressant utan detta unika sätt av uttryck! Jag hade gärna sett att den var
skriven på svenska och inte på Skellefteådialekt men man kan väl inte få allt.
Dessutom är det på tok för mycket citat och liknande på andra språk. Engelskan
är väl inget större problem men vill man förstå allt får man allt lägga till
tyska, franska och latin i alla fall. Jag är ingen språkexpert men jag
misstänker att det även förekommet ett eller ett par sydeuropeiska språk till.
Det påverkar realismen positivt men förståelsen blir förstås sämre.
Det kan också tilläggas att dessa
utländska citat och strofer, samt alla ”svåra” ord stavas klanderfritt av det
tolvåriga pyret, medan det andra skrivs i talform. Det ger ett mixat intryck.
Men allt det där är egentligen petitesser och inget att lägga fokus på. Jag
hävdar att det här inte är något mindre än en modern klassiker tillika
mästerverk som alla faktiskt borde ta till sig och läsa. Ordfloran är
fenomenal…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar