Eftersom jag tidigare har skrivit om KG Johanssons bok Chimärerna som gavs ut av Oddbooks förlag fick jag igår en förfrågan om jag även ville skriva om KGs senaste bok - De Drömmande Städerna. Jag behövde inte särskilt lång betänketid, det är klar det kommer att komma en recension på denna så småningom. Jag har den inte fysiskt i min hand ännu, men när jag väl får det räknar jag med att det dyker upp en recension här inom några veckor. Men den som väntar på något gott och så vidare...
Utdrag från förlagets hemsida:
Ni kommer att leva och dö i basarerna och kåkstaden. Och en
dag kommer ni att erkänna för er själva. Ni kommer att sitta vid en eld i
höstmörkret, läsa tecknen i dimman och fundera på vart vinden blåser och vart
fisken och sjömaskarna går i morgon. Ni kommer att se morgonen komma, dag efter
dag, år efter år, bleka flammor kring en dyster härskare. Ni kommer att få
dimma i ert hår och till slut tappa håret helt, som jag. En gång kanske ni
kommer att berätta för någon, kanske en ung pojke eller två, om den gamle som
ni träffade och hur ni sedan förstod.
Och liksom jag», viskade den gamle, «kommer ni kanske inte att vara helt säkra på vem ni är: berättare eller lyssnare. För i den här staden rinner generationerna förbi, lika varandra till förväxling, utan att någonting händer.
Och liksom jag», viskade den gamle, «kommer ni kanske inte att vara helt säkra på vem ni är: berättare eller lyssnare. För i den här staden rinner generationerna förbi, lika varandra till förväxling, utan att någonting händer.
*
Tre enorma fragment kommer att slå ned. Det största är
sexhundra kilometer långt. Katastrofen blir slutgiltig - efter jordbävningar,
kilometerhöga tsunamis och supervulkaner kommer atmosfären att vara så full av
stoft att planeten fryser till is. En enorm snöboll i många tusen år. Det är
slutet för mänskligheten och för i stort sett allt liv på jorden.
Låter lockande - eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar