Nikki Sixx – The Heroin Diaries

Översättning: Erik Thompson
Utgiven av: Pocketförlaget
ISBN: 978-91-86067-70-0

Mitt första möte med den här historien var för något år sedan när jag införskaffade skivan med samma namn. Jag fattade väl inte då att det även rörde sig om en nedskriven version men var hur nöjd som helst med musiken! Självklart upptäckte jag snabbt att det som låg till grund för soundtracket (jo, det är faktiskt ett soundtrack, fast till en bok), var en dagbok som Nikki Sixx hade skrivit under ett år mellan jularna 86-87. Redan i förordet konstaterades samma sak som jag hade gjort i min recension av skivan – om så bara en enda person låter bli drogerna efter boken, så har det varit värt det! Det är väl en god inställning, men jag tror nog att det ligger en och annan $$ bakom också!

Hur som helst känner man igen sig från skivan och om man skulle börja med boken och införskaffa skivan sen skulle man också känna igen sig. Skillnaden är väl att boken beskriver mera utförligt medan skivan tar upp de mest centrala bitarna. Det är en deprimerande historia egentligen, men fantastiskt intressant. Berättelsen börjar med att Nikki Sixx blir slängt i en container i tron att han är död och sedan går det bara utför. Jag tänkte, det där är ett försäljningstrick, men faktum är att det verkligen går utför. Att Mötley Crüe var hårdrockens bad boys var väl ingen nyhet direkt men att det gick så här vilt till hade jag ingen aning om. Och då ska man komma ihåg att Nikki Sixx var sju resor värre än alla de andra.

Orden känns väldigt trovärdiga även om en del av dem säkert är efterkonstruktioner, det vill säga att man fixat till språket en smula. Visserligen är det aningen osammanhängande ibland i alla fall, men det känns nästa lite overkligt klokt ibland för att komma från en så pass nerknarkad person som Nikki Sixx.

Boken är förstås skriven som en dagbok och baserad på de ursprungliga dagboksanteckningarna. Jag gillar upplägget skarpt och jag gillar de kommentarer som lagts till i nutid av både Nikki Sixx själv, de andra medlemmarna i Mötley Crüe, samt managers, flickvänner och skivbolagsnissar etc. Återkommande konstateranden är att tjejer = trubbel och ett ifrågasättande om varför han fortfarande lever (med tanke på det vilda droglivet). Det finns en grym ångest som går lite i vågor men jag blir faktiskt lite chockerad över att man kan vara så pass långt under isen och ändå turnera med ett av världens då största hårdrocksband.

Det är inte en vänlig självbetraktelse, den är extremt utelämnande och verkligen inte förskönad på något sätt! Nikki Sixx konstaterar gång på gång vilket svin har verkligen är och att han inte riktigt vet varför han är elak mot folk på det sättet som han är. Men bakom alltihop finns det kanske en anledning! Hans uppväxt som verkligen inte varit en dans på rosor. Det är ett tragiskt och gripande levnadsporträtt som jag verkligen rekommenderar!

Fred Vargas - Mannen som vände insidan utåt

Översättning: Einar Heckscher
Utgiven av: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-21504-2

Jag blev allt lite konfunderad när jag upptäckte att författaren Fred Vargas var en kvinna. Fred låter inte så kvinnligt i vårt land men eftersom hon är fransyska kommer kanske saken i ett annat läge? Hon heter så i alla fall…

Anledningarna till att jag införskaffade boken var i huvudsak två. Dels så hittade jag den i en låda med rea-böcker och den kostade mig således inte mer än en tjuga, ett överkomligt pris för en chansning! Den andra anledningen hade mer med själva boken att göra, dess handling och omslagsbild. Tänk vad mycket en omslagsbild kan gör för att sälja produkten hos köparen. Handlingen berörde på baksidan en varulv och så var mitt intresse väckt! När man dessutom på framsidan kunde läsa att något uttalat sig om att det var en thriller där man inte kunde gissa slutet var saken klar.

Och visst hade man inte alla detaljer klara för sig när boken började lösa upp mordmysteriet, men som en total överraskning kom ingalunda upplösningen. Utan att vara helt säker var det onekligen en av de starkaste teorierna under läsningen som visade sig stämma. Nåja, det kan ju vara bra ändå om det bara är intressant skrivet. Jag kan väl inte klaga egentligen men lite långtråkigt var det allt emellanåt. Jag tycker det ägnas lite för mycket tid åt karaktärsbeskrivningar och lite för lite åt att driva handlingen framåt. Det blir lite segt emellanåt.

Men kapitlen är korta och ibland riktigt rejält korta och det är lätt att hitta ställen att pausa sin läsning på. Jag kände att jag ofta behövde dessa då jag inte orkade läsa så mycket i taget. Ibland kändes det lite väl löjligt kort med bara två eller tre sidor men det funkar.

På det hela taget var jag alltså inte så där rysligt nöjd med boken. Språkbruket tilltalade mig inte men det är ju svårt att veta om det beror på författarinnan eller om översättaren slarvat med sin uppgift. Jag ser det som en seger att jag till slut lyckades komma igenom hela boken även om jag inser att ett sådant uttalande ger en onödigt och orättvis negativ klang.

Fredrik Lindström – Världens dåligaste språk

Utgiven av: Månpocket
ISBN: 91-7643-782-5

För det första måste jag påpeka att jag har den djupaste respekt för Fredrik Lindström. Han är en av dessa språkliga fantomer som alltid varit min förebild. Han har nämligen så god hand med språket att vem som helst skulle bli avundsjuk, en framtida plats bland De Aderton kanske man kan spekulera i? Min uppfattning om språkkunniga är att de gärna vill att allting ska vara korrekt och inte avvika från mönstret, grammatik framför allt skulle man kanske kunna säga. Men se där tog jag fel. Och vad som är rätt och fel är egentligen bokens innersta kontenta. Det ägnas ganska mycket tid att filosofera om vad som egentligen är språkliga fel – och inte är det många om man delar Fredrik Lindströms filosofi.

Men det är logiskt. Han påstår nämligen att man inte kan säga att ett ord inte finns, för är det uttalat en gång så finns det bevisligen! Om det sen accepteras av massan och används i framtiden är en helt annan sak. Vidare hävdar han också att det är ur okunskapen som språket utvecklas. Den som inte känner till existerande språkbruk tvingas vara konstruktiv om han/hon ska kunna bli förstådd. Och att bli förstådd är det som driver människan till att nyttja språket från första början. Blir man inte förstådd finns det liksom ingen mening att använda det. Valet står alltså mellan att inte kunna kommunicera eller att göra det bästa av situationen och språket får en möjlighet att evolvera. Se där, nu använde jag ett ord som inte är så där särdeles vanligt i alla fall.

Själva titeln väcker förstås intresse, vilket förmodligen är en genomtänkt idé. Men enligt boken är det verkligen inte fel att böja dålig till dåligare och dåligast. Det är rent av grammatiskt korrekt enligt författaren. Men vi får lära oss att det är fel och på den vägen är det. Sämre och sämst heter det ju, men vilken grundform har det ordet? Är man det minsta språkintresserad gör man bäst i att införskaffa den här boken snarast.

Redan efter förordet är man totalt näpsad som ordpolis och man inser det futila i en sådan inställning. Det var ett hårt personligt slag för min del och det kommer förmodligen inte att gå att bara sluta upp med det och eftersom jag även driver en blogg med det syftet finner jag alldeles för mycket nöje i det för att bara ge upp denna underhållande syssla. Men det finns absolut tankar som har väckts i och med denna bok som jag kommer att ta i beaktande fortsättningsvis.

Den väcker också viljan att vilja förkovra mig ytterligare, skaffa mig ett större ordförråd och se till att äntligen lära mig de grammastiska regler som det skrivna språket föreskriver. Men liksom som Fredrik Lindström konstaterar är sådana regler egentligen bara en ögonblicksbild över hur det ser ut ju nu. Språket är i ständig rörelse och i synnerhet talspråket. Det är nämligen det som skriftspråket bygget på och som följer helt andra regler än sin produkt. Jag ser det här som ett verk som är klart användbart ur en filosofisk synvinkel. Det dikteras inga direkta regler för någonting men väcker tankar och en lust att införskaffa mera kunskaper om det skrivna språket. Att få ner sina tankar på papper med hjälp av bokstäver är bland det underbaraste som finns.

Den här boken är klart inspirerade!

Markis De Sade – Juliette Del 5&6

Översättning: Hans Johansson
Utgiven av: Vertigo Förlag

ISBN: 978-90-85000-88-3

Det här är på många en annorlunda recension att skriva, först och främst är det den sista, eller de två sista delarna i en svit om sex i en berättelse där jag inte läst början. Visserligen finns det en kort resumé i början av den här boken som man kan begagna sig av och skapa sig en lätt överskådande inblick i vad som redan har hänt, men det känns som man i slutet av själva berättelsen inte riktigt fått det man behöver för att få helhetens förståelse. Nu är det här förvisso en avslutning som gör att jag helt klart kommer att skaffa mig en uppfattning av de första delarna också, så det är trots allt en övergående problem! Åtminstone för min personliga räkning, den här recensionen påverkas förstås inte.

För det andra är det en ganska tuff bok! Till det yttre är det är oerhört perverterad historia som de flesta människor säkerligen ryggar tillbaka för. Den är oerhört stark och fokuserar på brutala sexuella preferenser där förstås sadismen står i centrum. Språkmässigt är det inte återhållsamt med de fula orden, det är både könsord och tydliga beskrivningar av sexuella interaktioner. Det inte är helt enkelt att se bortom detta och de långa utläggningarna om sexorgierna för att komma underfund med filosofierna som presenteras i samband med allt det våldsamma och sexuella. Det är förstås upp till var och en att formulera sina egna tankar om dessa filosofier och jag ska inte gå in på mina egna funderingar på djupet. Dock måste jag påstå att De Sade säger emot sig själv lite grand när han i sin historia menar att personerna i berättelsen inte känner något för de normer som gäller i samhället eller inför Gud. I nästa stund så blir orgasmerna starkare ju starkare själva brottet är. Tortyr av nära och kära är således mera tillfredställelse än av fullständiga främlingar. Således bör personerna ha känslor inför reglerna.

Det är därför en hel del incest i boken och att plåga sina egna barn är den största njutningen av alla. Ingen nåd kan ges och förräderi av de allra närmaste väcker den ultimata lusten. Självklart finns det alla tänkbara böjelser att välja på om man är på det humöret. Och det handlar ingalunda enbart om att åsamka andra skada, böjelser som innebär att man själv piskas till blodvite eller tvingas konsumera andras avföring är inte ovanliga. Det finns en fantastisk fantasi bakom de beskrivna orgierna men jag tvivlar på att flera av dem är praktiskt genomförbara – även om man skulle ha åtkomst till total avskildhet och ekonomiskt oberoende att införskaffa all rekvisita för ändamålet. Men i skriven form funkar det och det är oerhört intressant att ta del av hur Markisen ska chocka oss denna gång.

Det finns ingen kapitelindelning i boken, varken i del fem eller sex. Från början trodde jag detta skulle bli ett problem, eftersom jag finner det lämpligt att hitta just dessa naturliga avbrott för paus i läsandet. Men jag vill verkligen inte sluta läsa även om jag av olika anledningar måste det. Det är spännande och intressant precis hela tiden och det finns knappt heller några naturliga avslut på scenerna innan nästa tar vid. Hade jag kunnat skulle jag verkligen vilja avverka de här två delarna i följd utan uppehåll. För en gammal litteraturmotståndare som jag är det är ett oerhört högt betyg!

Slutligen tänkte jag göra ett jämförande med den enda bok av Markis De Sade som jag hittills har läst förutom den här. Den bok som kanske flest människor känner till, åtminstone i mina kretsar, – De120 Dagarna i Sodom! Det är en mycket stark bok med oerhört våldsamma handlingar men jag vill nog påstå att den här är ett steg vassare ändå! Det är mer realistiskt berättat och tränger djupare in under skinnet än De120 Dagarna i Sodom men det står förstås helt klart att båda böckerna är oerhört starka skildringar som inte är ämnade för vem som helst!

Magnus Ljung – Svordomsboken

Utgiven av: Norstedts Akademiska Förlag
ISBN: 978-91-7227-539-3

Den är kanske en överdrift att kalla den här boken för en akademisk avhandling även om den är utgiven av Norstedts Akademiska Förlag, eller så är det precis det den är? Hur som helst är det en mycket intressant bok ur ett språkligt perspektiv. Att man kan dela upp svordomar i olika kategorier var väl i och för sig inget nytt för mig och boken tar upp detta ganska grundläggande. Den jämför också olika språk och konstaterar ytterligare en sak som jag redan visste egentligen – att de svenska svordomarna framförallt består i åkallande av Djävulen. Fan, Helvete, Jävlar.

När författaren jämför med andra språk, och jag har för mig att boken omfattar runt tjugofem olika språk, märker man att de allra flesta av den har betydligt mera vulgära ord i sina svordomsvokabulärer. Könsord och ord för sexuellt umgänge. I många kulturer uppmanas personer att ha sex med sina mammor eller systrar som förolämpningar. Dessutom informeras det att den förolämpande personen har sex med dessa familjemedlemmar. ”Jag knullar din mamma/syster.”

Det står också klart efter att ha tagit del av de undersökningar som boken beskriver att det svenska språket är på väg att internationaliseras och att förolämpningar/påståenden av detta slag blir allt vanligare i Sverige. Att förolämpa någons mamma är ju ett sätt att förolämpa dennes avkomma. ”din mamma är en hora” betyder ju att personen det sägs till faktiskt är en ”horunge”.

Ska man se det ur ett språkligt perspektiv tycker jag att det var mycket underhållande läsning överlag. Kanske kan det vara lite svårt att hålla reda på de olika språken emellanåt. Som läsare tvingas man minnas vissa fraser på språk man inte behärskar, franska, tyska, italienska, grekiska etc. etc. Och det som var mest underhållande var att inse hur innovativa en del språk kan vara när det gäller formuleringar av svordomar och förolämpningar. Arabiska och ryska är helst klar mina favoriter i detta avseende. En kul bok och som eventuellt kan ge någon form av bildning också!