Carolina Gynning – Laura: Flickan från Havet

Utgiven av: Bladh by Bladh

ISBN: 9789186603069

Jag har tidigare skrivit om Carolina Gynnings två tidigare, mer eller mindre biografiska böcker Ego Girl och Ego Woman. Med dessa i bakhuvudet kan jag konstatera att Gynning lånat en hel del av sin egen bakgrund för att måla up de bilder hon beskriver här. Förhoppningsvis har hon skruvat till det hela lite för det är inte alltid något vackert hon har att beskriva. Nej, ibland handlar det om den smutsigaste av alla industrier, prostitution och sexslaveri. Det är viktigt för handlingen eller snarare för karaktärsutvecklingen men är inte bokens huvudsakliga ämne egentligen.

Nej, boken behandlar egentligen, om vi nu ska se den ytligaste handlingen som den viktigaste, två systrar som är olika som dag och natt trots att de är enäggstvillingar. Vi har den utåtriktade Vanessa som inte tycks sky några medel för att nå framgång och som en gång i sin ungdom prostituerade sig och sedan blåste hallicken och tog över verksamheten. Efter det var hon skoningslös och nådde till slut den framgång rikedom och makt hon satt sig för att göra. Vår huvudperson är dock Laura som efter tsunamin 2004 förlorade båda sina föräldrar och systern Vanessa. Hon försöker att lappa ihop sitt liv efter katastrofen och tar helt enkelt sin tvillingsysters namn och framgång och gör den till sin egen. Efter hand får hon större och större inblick i vad hennes tvillingsyster egentligen har hittat på i sin ungdom och förstår att det minsann inte har varit någon dans på rosor. Laura kämpar för att hitta sig egen identitet samtidigt som hon tar över Vanessas rikedomar, arbete och pojkvän. Naturligtvis finns det flera förvecklingar än så med både knarkhandel och sex.

För det är en hel del sex i boken, oftast är det inget vackert utan smutsigt och äckligt. Gynning drar sig inte för att närgående beskriva dekadansen på ett nästan mjukpornografiskt sätt. Hon använder sig av omskrivningar men det är ingen som helst tvekan om vilka akter det är hon syftar på när hon beskriver sexet! Förresten drar hon sig heller inte för att använda könsord här och där, vilket jag tycker gör det hela mera realistiskt. Det gäller bara att veta när man ska göra det och när man ska låta bli om man inte vill att boken ska bli pornografisk. Jag inser förstås att jag överdriver en smula nu men visst undrar man ibland vilken vändning erotiken kommer att ta.

Jag är dock mycket nöjd med boken. Som jag tidigare nämnde känns det som att Gynning utnyttjat sina egna erfarenheter när hon skrivit boken. Hur kokainsnortningen går till på kändisfester etc. Hon använder sig också av en mängd namn på skor, kläder, möbler, väskor och allt möjligt som jag inte har en aning om. Jag förstår förstås att det handlar om fina märken men har man själv en kunskap på området som begränsar sig till Gucci och Armani får man helt enkelt lita på att hon vet vad hon skriver om. Jag ser verkligen ingen anledning att betvivla detta!

Slutligen vill jag tillägga att jag är djupt imponerade över hur Gynning lyckas påverka läsaren (mig) framåt slutet av boken. Det blir faktiskt riktigt känslosamt och det hade jag inte förväntat mig. Det är ganska tydligt vad som egentligen kommer att hända även om det naturligtvis finns utrymme för oväntade händelseförlopp också. Men alldeles oavsett så är de sista kapitlen av sådan art att man hela tiden ser fram emot nästa! Det finns helt klart en sensmoral i boken, det är inte bara ett äventyr där ambitionen är att få läsaren att vända blad och läsa vidare. Nej, det är också ett ifrågasättande av vad lycka egentligen innebär. Kan man köpa lyckan för penningar eller hur är det?

Carolina Gynning – Ego Woman

Utgiven av: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302730-2

Det här är väl en naturlig utveckling av Gynnings förra bok – Ego Girl, egentligen. Om inte så antyder ju även titeln detta. Det handlar helt enkelt om livet efter Big Brother. Mycket fokus går till TV-karriären och det är väl inte märkligt alls. Den är också skriven på ett lite annorlunda sätt, det är mer uppdelat i kapitel efter ämnen och det flyter inte lika bra som den förra boken. Varje kapitel inleds också med en allegori på en sida eller två. Jag gillar inte detta grepp egentligen, jag tycker det känns lite för pretentiöst och inte lika ärligt som förra gången. Det är också en hel del hänvisningar till andra, forskningsresultat och teorier om än det ena, än det andra.

Detta gör att det tar mycket längre tid att ta sig igenom denna än Ego Girl. Det tycker jag är lite synd eftersom jag finner Carolinas historier intressanta egentligen. Hon verkar ha en aldrig sinande källa att hämta sina historier från. Således har hon sannolikt haft ett väldigt innehållsrikt liv. Mer än i föregångaren handlar det om det offentliga livet i pressen och mindre om blixtförälskelser i ”farliga” killar.

För att bättra på den negativa kritiken avslutas boken med några sidor frågor, troligen ställda via hennes blogg eller liknande och det känns lite fantasilöst. Det finns också några sidor där andra bloggare tycker till om Gynnings person och det kan väl sägas samma sak om detta. Skriver man en bok, oavsett om man använder en spökskrivare eller inte, kan man väl åtminstone skriva den själv? Nej, den här var inte lika bra som Ego Girl!

Carolina Gynning – Ego Girl

Utgiven av: Norstedts

ISBN: 978-91-7263-730-6

Det verkar som om nästan varenda människa har en åsikt om Carolina Gynning. Alla vet hur hon är, hur hon tänker och hur jobbig och korkad hon är. Eller så är det precis tvärtom, att man fascineras av henne och tycker hon gör sin egen grej utan att bry sig så mycket om vad andra tycker. Personligen har jag oftast sällat mig till den senare skaran även om jag inte direkt brytt mig om att ta reda på särskilt mycket om henne. Det är väl min förbannade skyldighet att reda på fakta om de kändisar, eller vilka människor som helst egentligen, som jag tycker något om för att kunna bilda mig en uppfattning. Att enbart använda mina egna förutfattade meningar för ändamålet känns inte riktigt rättvist, men det är jag det.

Hur som helst så kan jag väl inte sticka under stol med att jag verkligen inte hade någon vision av att hon skulle vara någon briljant författare. Och faktum är att jag inte direkt hade någon koll på vad Ego Girl var för slags bok heller. Att det var memoarer av något slag blev dock genast uppenbart. Det är skrivet på ett väldigt lätt språk som gör det lätt att läsa och det är faktiskt ganska intressanta upplevelser hon bjuder på. Boken är förvisso lite ojämn då vissa avsnitt är klart intressantare än andra. Framförallt är det hennes tidigaste liv som framstår som mest intressant. Jag vet inte om detta beror på melankolin i de minnena, för det verkar inte alltid ha gått som på räls för Carolina Gynning precis. Hon har haft en uppväxt som alla oss andra och berättar ganska naket om den tycker jag.

Och på tal om naket och sexskandaler så går det väl helt enkelt inte att komma runt Big Brother och hennes vinst av den dokusåpan 2004. Hon återkommer också ofta till denna tid framför kamerorna själv i sin berättelse och ser det som någon slags rening. Hon bli fri från droger och ett destruktivt liv i huset och det är väl en ganska god anledning att stänga in sig över hundra dagar i ett hus utan att ha kontakt med omvärlden?

En annan sak som genomsyrar boken är alla hennes romanser, hon känns lätt upprepande när hon beskriver hur hon har blivit blixtförälskad i än den ena än den andra killen. Hon skäms inte för att hon framstår som lätt på foten och verkar ha en öppen syn på sex. Ja, det är väl en fri värld tycker jag och det sista vi behöver är väl att låsa fast oss vid könsroller och gamla fördomar om kyskhet tycker jag. Jag håller med henne fullt ut om att man ska leva livet som man vill leva det och det finns inget i boken som tyder på att Carolina inte skulle leva som hon lär. Hon framstår som är mycket ärlig och rakryggad person som inte skäms för sina åsikter även när de råkar vara kontroversiella. Det är också uppenbart att hon inte står ut med at lugna ner sig och syssla med bara en sak för resten av livet. Det är målningar, modellarbete och slutligen någon liten kommentar om författarskapet till boken. Programledarroller omnämns inte alls men det kommer kanske i hennes andra bok – Ego Woman?