måndag 28 januari 2013

Tomas Gunnarsson – Att Överlista Jante




Utgiven av: Gunnarssons Förlag
ISBN: 978-91-87225-01-7

Jag vet inte hur jag började intressera mig för det här med varför man beter sig som man gör. Jo, förresten… jag vet precis varför men visst är det ett bra sätt att inleda en recension? Det här är en mycket intressant och – faktiskt, väldigt lättlästbok om Jantelagen och om hur vi ska undvika att fasta i de fällor som den skapar åt oss. Poängen är att lyfta både sig själv och andra och det är väl en så god ambition som någon?

Jag fick först nys om boken via facebooksidan. Precis innan dess hade jag haft en diskussion just kring ämnet att förklara krig med Jante. Kanske inte i de ordalagen men principen fanns där. Naturligtvis blev jag intresserad av boken och tänkte att det skulle vara ypperligt intressant att ta reda på vad andra ansåg om problemen.

En väldigt pedagogisk bok uppenbarade sig framför mig. Det är otroligt svårt att inte genast falla pladask för dess charm. Metaforiskt talar Tomas om hattar, så kallade Jantehattar, som vi tar på oss när vi tror att vi inte duger. Motsatsen till dessa kallas i Tomas värld för Dugahattar och det är väl en alldeles utmärkt motpol. Det är ju precis det som det handlar om, känslan av att duga. Jag förenklar förstås en hel del nu eftersom jag inte har de insikter som författaren till boken har.

Boken är uppdelad i sex kapitel som ger en naturlig övergång mellan övergripande beskrivningar till mer detaljerade instruktioner om hur man kan tänka för att undvika fällorna. Jag säger kan, därför att det inte står någonstans att det är ett tvång, man måste nog hitta sina egna vägar, de man trivs med, och inte blint lita på att författaren ger oss det rätta svaren hela tiden. Det är väl också lite poängen tycker jag, att se det här som en sorts ögonöppnare och inte som ett facit.

Text varvas med tabeller. Styckena är korta och lättöverskådliga och det är många rubriker (och underrubriker) vilket gör att det aldrig blir segt. Är man en ovan läsare har man hela tiden små korta mål att nå. Bara ett stycke till, och sedan är det lätt att det blir ett till och ett till och innan man vet ordet av är kapitlet slut.

Jag gillade boken skarpt! Den gav mig många insikter och redan innan jag hade läst ut den hade jag faktiskt begagnat mig av dess tips och råd. Jag kan verkligen rekommendera den till dem som tycker sig ha fastnat i Jantelagens fällor och inte vägar ta för sig, vill vara andra till lags och inte synas. Det är här är boken som reder ut begreppen! Dessutom har jag lärt mig att Jante inte är någon person som jag alltid har trott, utan en plats i Aksel Sandemose roman En Flykting Korsar Sitt Spår. En bok som för övrigt numera finns i min önskelista!

tisdag 8 januari 2013

Philip Stokes – Filosofi: 100 Stora Tänkare



Översättningen fackgranskad av: Professor Ingemar Nordin
Utgiven av: Arctic
ISBN: 978-1-84193-802-8

Jag måste erkänna att de allra flesta av namnen som nämns i den här boken är helt främmande för mig. Jag anser mig visserligen ha begagnat mig av amatörfilosofi i rätt många år men mer på djupet när det gäller vem som har tänkt vad, har jag inte gått. Några undantag förstås. Det är intressant att få en mera överskådlig syn över historien eftersom boken är strukturerad i någorlunda kronologisk ordning. Hänvisningarna mellan filosoferna är däremot svår för mig att följa eftersom jag inte riktigt minns vilken filosof som stod för vilken filosofi redan efter några få sidor. Jag har helt enkelt svårt att koppla ihop namnen med vad de står för.

Varje filosof har ett eget uppslag med en bild och ett citat samt ett stycke text som talar om de viktigaste verken och den övergripande informationen över vad personen i fråga stod för. Det blir en liten lexikonsk känsla över det och jag funderar över om det är meningen att man ska läsa den från pärm till pärm egentligen!

Språkbruket är tämligen avancerat kan jag tycka, det finns visserligen en liten ordlista över en del uttryck och inriktningar i slutet men allt är inte förklarat. Dessutom känns det som att man behöver ha en hel del kunskap om ”svåra” ord innan man ger sig i kast med den här boken. Korrekturläsning hade verkligen behövts eftersom det på nästan varje uppslag finns minst ett eller ett par grammastiska fel, utelämnade ord eller besynnerlig ordföljd. Det är visserligen skrivet på akademisk svenska men det är inte orsaken. Det är helt enkelt slarvigt översatt från ett språk som inte riktigt fungerar på samma sätt som svenska. Dock kan jag inte hitta någon information om vem som egentligen har översatt, bara om fackgranskningen. Och den har jag ingen anledning att tvivla på.

Det boken framförallt ger mig är en hunger om att lära mig mer djupgående vad till exempel Platon, Sokrates, Wittgenstein eller Satre stod för. Den här boken skrapar lätt på ytan men jag kan tänka mig att det blir ännu intressantare med mer djupgående kunskaper.