KG Johansson – Våldets Förbund

Utgiven av: Mix Förlag

ISBN: 978-91-87671-24-1

Det här är något som jag fick tillskickat mig för väldigt länge sedan. Eftersom det är en E-bok och jag inte hade något vettigt sätt att ta del av den på, föll den i glömska. Jag ber om ursäkt för detta. Det går bara inte att sitta vid en dator och läsa; det funkar inte för mig. Visserligen rör det sig om en novell och ingen roman men det spelar ingen roll. Jag kan inte koncentrera mig tillräckligt länge. Dessutom plingar det alltid till av en mejl eller meddelande att det inte finns möjlighet till sammanhang i läsandet.

Nu har dock saker och ting förändrats och jag har helt andra möjligheter. Filen är på 36 sidor, jag vet inte om det är representativt för en novell eller inte men jag vet att det inte krävs särskilt många lästillfällen för att ta sig igenom det. Och är man ovan läsare är det helt klart noveller man ska börja med. Det kan vara inkörsporten till en författare eller genre. I det här fallet känner jag till KG Johansson sedan tidigare. Jag har läst flera av hans böcker, varav någon av dem visade sig vara en riktig tegelsten. Jag är kanske inte mest imponerad av hans sätt att skriva som den fantasi och de ämnen han välja att vinkla.

Så är det här också. Själva skrivandet skulle väl kunna vara gjort av vem som helst. Jag ser inga direkt språkligt unik i texten. Däremot gillar jag ämnet som KG har valt att centrera sin novell runt. Det handlar nämligen om Noaks Ark och vad som ”egentligen” föriggick där. Är man djupt troende förfasas man nog över tolkningen som KG berättar här. Och i det fallet kanske man bör undvika boken. Är man däremot intresserad av en mycket fri tolkning – en fantasi om hur det skulle kunna ha varit, är det däremot en bok som verkligen lämpar sig för läsaren!

Det är svårt att gå igenom händelserna tydligt eftersom jag då riskerar att avslöja själva twisten i det hela. Men å andra sidan är det som sagt en e-novell som inte kostar dig många kronor i investering. Låter det som ett intressant ämne tycker jag att du ska offra både dessa futtiga kronor och din tid för att gå igenom historien. Den är värd det och jag ångrar att jag inte själv gjorde det tidigare.

Charles Dickens blir Carl XVI Gustav

Det är nu ett bra tag sen jag äntligen fick tag i Historien om två städer av Charles Dickens. Vad jag minns så jagade jag den länge i svensk version och blev överraskad över att det var så svårt att hitta den. Då jagade jag den förvisso ny i de vanliga bokhandlarna, fysiska butiker dessutom. Det är många år sedan. Jag glömde sedan bort jakten tills helt nyligen då jag av en händelse råkade se den begagnad för en spottstyver. Liksom Gert Fylking, tänkte jag – Äntligen!

Sedan dess har jag försökt att komma in i boken. Det är fortfarande så att jag är lite kär i det inledande stycket. Jag vill inte citera eftersom jag inte äger några rättigheter men det går säkert att använda vår vän Google för ändamålet. Versionen jag fick tag i består av två böcker, del ett och del två. Jag har sedan ett par veckor fastnat 150 sidor in i den första delen. Jag får inget grepp om berättelsen. Mer än så behöver jag kanske inte säga. Självklart kommer jag att försöka igen vid ett senare tillfälle men just nu känns det inte som att jag kommer mycket längre.

Istället ska jag prova något nytt, eller nästan nytt i alla fall. Jag ska ge mig på en ljudbok! Det handlar om boken Den motvillige monarken som jag har velat läsa länge. Det blir en ny upplevelse att testa ljudboksformatet som jag är högst obekant med. Endast ett par stycken har spisats genom årens lopp. Men efter att jag snart är klar med första skivan vet jag inte om jag kan släppa den. Det är oerhört intressant. Så enkelt är det! Jag byter Charles Dickens mot Carl XVI Gustav.

Ulla Bolinder – Trauma

Utgiven av: Förlaget Orda

ISBN:978-91-7553-969-0

Den här boken liknar inget annat jag har läst förut. Berättelsen är uppdelad i ganska många små fragment som alla spelar sin viktiga roll för händelseförloppet. Inget sker heller direkt utan allt berättande är indirekt. Det är nämligen en deckare, eller kriminalroman, som använder sig av ett helt annat grepp. Den berättar sin historia genom att låta oss ta del av polisförhör och liknande.

Det är en mängd olika personer som får komma till tals på det sättet. Lite för många för att jag ska kunna hålla reda på dem alla, men man får helt enkelt sålla och sortera bort det man inte tycker verkar nödvändigt att hålla reda på just då. Detta innebär också att språket förändras allt eftersom nya personer berättar om händelser som varit viktiga för dem. Händelser som kan, men inte nödvändigtvis, har samband med det mord som boken fokuserar på.

Man hittar en sjuttonårig flicka i ett dike och låter sedan berättelse efter berättelse, förhör efter förhör, gå igenom allt som kan tänkas vara av intresse för utredningen. Det ger ett mycket realistiskt intryck och jag kan mycket väl tänka mig att riktiga fall ser ut på det här sättet. Det är många pusselbitar som ska läggas på plats!

Man kan säga att stilen har två delar. Först hade jag lite svårt för att komma in i den. Det var svårt att hålla isär personerna. Jag visste inte vilka som var viktiga och vilka som bara var ”utfyllnad” i berättelsen. Allt eftersom förändras dock det där och om man från början hade svårt för att ta tag i läsandet blev det precis tvärtom på slutet. Då var det svårt att lägga ifrån sig boken. Framförallt gillade jag delarna när det var barn som intervjuades av förhörsledaren. Det kändes så på pricken realistiskt att barn skulle svara på det sättet som det gestaltas i boken.

Eftersom det är en deckare, en kriminalroman, är det naturligtvis till syvende och sist av vikt att vi får en upplösning på fallet. Jag kan glatt meddela att det ända fram till de sista sidorna är oklart vad som egentligen har hänt.

Gillis Herlitz – Socialgrammatik

Utgiven av: Uppsala Publishing House

ISBN: 978-91-7005-342-9

Allt eftersom åren går inser jag mer och mer att det där att umgås med andra människor inte är så lätt. I mitt fall är det förstås snarast enklare numera än det var förr men det beror å andra sidan till stor del på att jag har ökat min medvetenhet, till exempel genom böcker som den här.

För de flesta kanske det är oerhört torr läsning att ge sig på något sånt här från pärm till pärm men jag fann den oerhört lättsmält. Jag gillade verkligen Gillis Herlitz retorik! Det blir oerhört lätt att förstå vad han menar och det är lite av hela saken med en sådan här bok. Det finns tabeller och överkådliga förklaringar av dem. Styckena är oftast kort och beskriver det som diskuteras under dem mycket bra.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska orda om mer. Det här en bok som kanske inte lär ut hur man umgås med folk – även om det ingår i undertiteln, men den kan i alla fall väcka tankar och funderingar. Har du, liksom jag, problem med sociala interaktioner tycker jag du ska läsa denna, det kan ge dig värdefulla insikter till din vardag!

Sir Arthur Conan Doyle – Den Leende Vännen och andra historier

Översättning: Love Kölle

Utgiven av: Sigill Förlag

ISBN: 978-91-980831-5-6

Personligen så förknippar jag Conan Doyle enbart med berättelserna om mästerdetektiven Sherlock Holmes men givetvis är jag medveten om att han skrev annat också. Dock har jag inte läst något av det förrän nu. Sigill Förlag gör nämligen en kulturgärning och ger ut några av dessa berättelser i en liten pocketbok.

På runt hundra sidor innehåller boken allt som allt fem berättelser. Man känner helt klart igen sig från Sherlock Holmes berättelserna, det är inget häpnadsväckande men klart underhållande läsning. Det sköna är att eftersom berättelserna är så pass korta kan man läsa en hel berättelse från början till slut om man bara har några minuter över.

Sherlock Holmes är som sagt inte med, men skulle kunnat vara det åtminstone i ett par historier. Det är lite mystik och vid något tillfälle kom jag att tänka på den gamla serien Twilight Zones tvistade slut. Det är ett grepp som jag gillar starkt. Jag gillar också berättelsen Det som ligger begravt som andas Edgar Allan Poe. Det var i alla fall vad jag tänkte på när jag läste den. Exakt hur jag jämför vill jag inte gå in på för att inte förstöra nöjet för läsaren.

Boken kanske är en bagatell i litteraturflödet men jag tycker ändå att den bör uppmärksammas av den som finner små mystiska historier underhållande. Jag gillade den men det är svårt att skriva speciellt utförligt om den. Dels för att det handlar om en novellsamling men också för att det är så pass sparsamt med noveller mellan pärmarna. Temat är mystik men det är svårt att specificera ytterligare. Mer än vad jag redan har gjort i alla fall.