KG Johansson
har, i samtliga av de böcker jag har läst av honom, haft en innovativ approach
till den historia han vill berätta. Africka
är inget undantag. Det är en berättelse som till de yttre består av
utomjordiskt besök, en invasion rent av, men som i grund och botten handlar
mera om att våld inte låser problem. Det är så jag tolkar det i alla fall. Och
det är precis det som är bra med böcker som denna, det finns möjligheter att
tolka. Jag gillar det, det är det som gör det lilla extra i en science fiction
berättelse. Det finns i vanlig ordning också referenser till musik och rock i
någon form. Vi får inte glömma att KG
var Sveriges förste professor i rockmusik!
Det finns också referenser till den konstform som jag
brinner allra mest för, nämligen film. Det är kanske inte så jättemånga men
känner man till referenserna han trevar ut får historien helt klart ytterligare
en dimension.
När det gäller det språkliga har jag egentligen inga
synpunkter. Eller jo, det är klart att jag har det, men inga allvarliga
punkter. Kapitlen är oerhört korta, några av dem ryms på en enda sida och jag
kan inte låta bli att fundera över varför KG
har valt den linjen. Det är 79 kapitel uppdelade på 268 sidor. Det innebär att
det väldigt sällan är något problem att hinna läsa ut ett kapitel vid varje
lästillfälle. Det är förstås bra! Men det innebär också att man inte riktigt
får samma sug efter att läsa vidare. Det blir inte riktigt lika spännande på
nåt sätt.
Först tänkte jag att det var ett experiment, att bara
skriva ett kapitel om dagen eller så. Men sen förkastade jag den idén. Att
bara skriva ett kapitel om dagen skulle alltså innebära att det skulla ha tagit
ett och ett halv år att skriva denna och det tror jag inte riktigt på. Det är
förstås en lång produktionstid att skriva en bok, men bara själva skrivandet av
den här typen av historia tror jag inte ligger inom det tidsspannet.
Det finns också gott om finurligheter längs vägen, et
brukar det göra i KGs böcker. Det är
egentligen mest smågrejer som kanske inte har någon egentlige betydelse men som
förhöjer nördkänslan när man läser. Ja, jag erkänner gärna att jag är en nörd i
de här sammanhangen. Till exempel så heter en karaktär i boken Amabo och är
USA:s president. Vill du ha en ledtråd? Vad blir Amabo baklänges?
Allt som allt tog den här boken mig väldigt lång tid att
ta mig igenom. Det är inget snack om den saken. Att enbart anklaga det som står
mellan pärmarna för den saken skulle dock vara tämligen orättvist eftersom den
största anledningen är av privat natur. Jag gillar boken, men det är inte det
bästa av KG Johansson som jag har
läst!
