När läste du en doktorsavhandling senast? Jonas Danielsson – Skräckskönt

Utgiven av: Bokförlaget H:ström – Text och Kultur

ISBN: 978-91-7327-184-4

Jag brukar vanligtvis inte läsa doktorsavhandlingar, eller ens akademiska utredningar överhuvudtaget men när jag fick nys om den här var jag helt enkelt tvungen. Det är ett allmänt känt faktum att det jag egentligen brinner för är just skräckfilm även om jag på senare år börjat intressera mig, och skriva om andra saker också. Alltså införskaffades boken. Den fick dock ligga ett tag eftersom jag kände att det fanns annat som jag behövde prioritera. Recensionsexemplar sända av förlag har liksom alltid förtur, det jag skaffar mig på egen hand får helt enkelt vänta.

Det jag hade förväntat mig var väl ganska svårläst text med tanke på de erfarenheter jag har av akademiska skrifter sedan tidigare. Men faktiskt inte! Det är tämligen lättförståligt tvärs igenom hela boken. Det är klart att det ligger i sakens natur att andra ord än vad som normalt används i talspråket finns med för att beskriva olika förhållanden. Dessutom är det väl brukligt att man definierar mer allmänna ord till att betyda något mer specifikt när det gäller en avhandling av det här slaget.

Jonas Danielsson

Men det känns lite konstigt att skriva om den, att recensera den. Ska jag tycka till om vad jag tycker om en doktorsavhandling? Det känns nästan lite förmätet… Naturligtvis kan jag ha åsikter om hur det är skrivet, själva språket, men kanske inte innehållet i någon större mån och i synnerhet inte de slutsatser som Jonas Danielsson kommer fram till. Det vill säga, om jag hade protesterat. Men det gör jag inte. Som brukare av skräckfilm, termen som Danielsson använder, känns slutledningarna helt och hållet givna. Jag kan tänka mig att det vore svårare att ta till sig en del av innehållet om man inte vore i kretsarna själv så att säga.

Med andra ord vill jag påstå att det är en mycket fängslade bok. Om kärleken till groteska filmer – en etnologisk studie är undertiteln och det är precis det som det handlar om. Det är fångslande läsning men egentligen inget nytt, det allra mesta är ganska naturligt om man själv är brukare. Det skriver nog alla skräckfilmsfantaster under på, men problemet är att få ut det i skrift och dessutom underbygga sina argument med referenser. Det är ju det vetenskaplig litteratur går ut på i mångt och mycket, att hänvisa till vad andra har skrivit. Hade jag haft tid, obegränsat med tid kanske, skulle jag gärna gå igenom all den källitteratur som finns listad för det är ett mycket intressant ämne. Men den tiden har jag inte. Kanske kommer jag att plocka guldkornen någon gång framöver men mer lär det inte bli – tyvärr.

I avdelningen skryt kan jag tillägga att jag blev positivt överraskad av att upptäcka att jag faktiskt blivit citerad i boken också. Två recensioner som jag har skrivit finns representerade i form av utdrag, som för att illustrera en tes. Det är inte annat än att jag känner mig lite stolt över det! Så  är du intresserad av vetenskapliga texter som handlar om film, skräckfilm i synnerhet så rekommenderar jag denna varmt.