onsdag 28 augusti 2013

Ozzy som Doktor!


Jag har länge planerat att införskaffa boken om Ozzy men det har liksom inte riktigt blivit av. Nu råkade jag springa förbi där här boken… Jag bläddrade lite i den och den verkar hysteriskt kul!

tisdag 27 augusti 2013

Love Kölle – Galtmannen


Utgiven av: Sigill Förlag
ISBN: 978-91-980831-0-1

Vid första anblicken är Galtmannen in onekligen en framtidsdystopisk roman. Men efter att ha läst den från pärm till pärm står det också klart att författaren hade något att säga med boken. Teorin att vi behöver våldet som finns omkring oss bli tydlig, i synnerhet eftersom författaren också nämner det i efterordet till boken. Och ju fler sidor man bläddrar desto skarpare blir samhällskritiken.

Den börjar lite smått med att befästa vilken tid och plats vi befinner oss i. Det är en hel del sex och eftersom man har lagt in en värld av mer eller mindre robotliknande sexslavar i handlingen kan man ta ut svängarna totalt. Det finns inget som håller tillbaka eftersom det handlar om cyborgs egentligen. Inte kan man väl begå några moraliska klavertramp emot dessa varelser, som är konstgjorda och inte ens lever? I bokens värld är de visserligen inte utan känslor och ”stänger ned” om man behandlar dem för sadistiskt. Det är för övrigt huvudpersonens uppgift att ”laga” dessa. Det vill säga, förse de utbrända knulldockorna med nya uppgifter, radera de hemskaste upplevelserna från deras minnesbank.

Love Kölle har lyckats utmärkt med att ge en kropp och själ åt huvudpersonen. Alla andra också för den delen men boken berättas ur första persons synvinkel och i jag form. Det är viktigt att vi har bilden fullständigt klar för oss med vad det är vi ska sympatisera med. Eller om det nu inte är sympati det är frågan om. För min egen del kan jag onekligen känna igen mig!

Huvudpersonen – Wolfgang – får en dag nog av allt och börjar planera att förstöra världen. Han begår några riktigt grova och depraverade mord som genast hamnar på löpsedlarna och som flitigt visas i nyhetssändningarna i TV. Detta är det värld vi enligt författaren behöver! Vi ryggar kanske tillbaka men vi står likväl där snällt och tar emot nästa gång det händer något bedrövligt i världen. Jag tror faktiskt han har rätt, vi kan helt enkelt inte blicka bort från det otäcka. Gjorde vi det skulle vi heller inte kunna uppskatta allt det sköna som finns i världen.

Nu vet jag inte om det är fallet i just den här berättelsen, för det mesta är rätt nattsvart faktiskt. Men vi ska också komma ihåg att berättelsen berättas utifrån en persons perspektiv. Det mesta av tiden i alla fall.

När jag trodde att jag hade ett antal sidor kvar av berättelsen tar den ganska abrupt slut. Författaren skriver ett efterord om vad han egentligen hade för avsikt med boken och sen är det slut… Fast inte riktigt. Efter följer något så ovanligt – för en bok – som extramaterial! Detta består i några fragment som skulle kunnat inkorporerats i själva berättelsen om man hade önskat. Varför man har valt att lägga dem lite utanför vet jag inte. De är fyra till antalet och får väl, eftersom de ligger utanför, betraktas som fristående noveller. Men med klar anknytning till bokens övriga innehåll.


Jag gillar den! Jag hade gärna sett att man hade svävat ut lite mer när det gäller våldet. Boken är klart välskriven och jag gillar språkbruket som känns påläst och expressivt. Jag får känslan av att det inte är en bok skriven av en författare utan av den huvudperson som står som berättare. I alla fall ända tills jag har läst de avslutande novellerna. De är skrivna i ungefär samma struktur vilket inte borde vara fallet om huvudpersonen i huvudberättelsen var unik i sitt sätt att beskriva situationerna. Men det där är en petitess.

onsdag 21 augusti 2013

Införskaffat!


Samlingen är kompletterad med Polaren Cornelis! Undrar när jag ska hinna med att sätta tänderna i den! Tänk att jag var så motsträvig litteraturen i så många år. Jag hade ju kunnat vara riktigt beläst vid det här laget om syndaren bara inte hade vaknat så sent…

tisdag 20 augusti 2013

Det kom en bok på posten...


Först blev jag lite ställd men när jag hade öppnat brevet gick det upp ett liljeholmens. Tack så mycket, DU som skickade den!

fredag 16 augusti 2013

Just nu läser jag…


…Galtmannen!


Sigill förlag är en relativt ny aktör och snart kommer jag att skriva om deras första utgivna bok här. Jag har än så länge hunnit ett par kapitel in och det är, så att säga, en annorlunda läsupplevelse! 

onsdag 14 augusti 2013

Lars Görling – 491


Utgiven av: Albert Bonniers Förlag
ISBN: Saknas

Egentligen visste jag ingenting om den här boken mer än att den ska ha orsakat rabalder när den kom på 60-talet. Fast det kan å andra sidan vara den filmatiserade versionen jag tänker på. Hur som helst blev jag till en början förvånad över språkbruket. Jag som, på senare tid, har läst en del översättningar av franska böcker, från början skrivna för ett par hundra år sedan, är van vid en annan typ av språkbruk. Det här kändes lite barnsligare helt enkelt. Inte lika mustigt kan man säga. Men det har å andra sidan sin förklaring. Snabbt insåg jag att det sätt som boken berättas är helt perfekt för ändamålet. Huvudpersonen är en ungdomsbrottsling, eller i alla fall bråkstake som hamnar på ett center med andra i hans situation. Språket är på pricken som jag tänker mig ungdomsspråket bland den typen av människor på 50-talet när boken utspelas.

Jag fick lära mig att bokens titel har något bibliskt över sig då det tydligen finns något i denna böckernas bok som säger att man inte ska förlåta sju gånger sju gånger utan sjuttio gånger sju gånger! Det blir en jäkla massa gånger men ändå inte riktigt lika många som bokens titel, något är alltså oförlåtligt enligt författaren! Vägen går käpprakt utför även om den ibland tar sig lite omvägar. Ju längre man kommer i texten desto värre blir det som försiggår kan man säga. Man slås av påhittigheten i ”hyssen” och av den ständigt eskalerande fientligheten mot samhälleliga värderingar. Det finns en klockren terminologi över slanguttryck som passar väl in i helheten.

Ju längre man kommer in i historien desto intressantare blir den. Man är helt enkelt intresserad av hur det kommer att gå med Nisse, som är huvudpersonen, Pyret, Egon, och alla de andra som bor på boendet. Den riktiga sensmoralen vet jag inte riktigt om jag kan sätta fingret på, om det är det där sista oförlåtliga. Och i så fall vem som inte förlåter vem. Det känns som att samhället har betydligt lättare för att förlåta än vad ungdomsbrottslingarna har sinsemellan. Det finns helt enkelt oskrivna lagar man inte får bryta, tjuvarnas heder.

Boken är kapitelindelad men det finns inga siffror som indikerar dem och det är också ganska långa delar innan det blir naturligt stop. Detta ökar trovärdigheten för berättelsen som alltså är berättad av en av ungdomsbrottslingarna i preteritum. Det är också en historia som egentligen inte tar sig ett slut utan fortsätter även efter att boken är slut. Med det menar jag att det inte finns någon egentlig slutpoäng eller slutplädering. Boken slutar lika plötsligt som den började, det är helt enkelt en ögonblicksbild över händelserna som Nisse uppfattade dem just då. Detaljskärpan är stor men prosan är inte vidare poetisk, som sig bör alltså!

Det tog mig ett tag innan jag riktigt kom in i boken men när jag väl hade fastnat var det inga problem att hålla intresset uppe. Den här utgåvan innehåller inga förkortade sammandrag och har ungefär 260 sidor mellan pärmarna. Eftersom språket är lite tidstypiskt är det ibland lite jobbigt att få flyt i det men på det hela taget är jag nöjd med min investering! Det är trots allt ett stycke klassisk kultkultur och väl värt att stoltsera i hyllan med!

torsdag 1 augusti 2013

Douglas Adams: Liftarens Guide till Galaxen


Jag hade bestämt för mig att jag hade lagt upp den här recensionen, men jag hittar den inte...

Översättning: Thomas Tidholm
Utgiven av: Ponto Pocket

ISBN: 978-91-86587-21-5

Jag har tidigare bekantat mig med den här historien i filmen från 2005 och BBC:s serie från 1981. Själva handlingen var således inte ny för mig på något sätt. Men eftersom det sägs att boken alltid är bättre än filmen gav jag den en chans. Mina förväntningar var en rejäl tegelsten som skulle ta ganska lång tid att ta sig igenom med oräkneliga paragrafer av byråkratiska utläggningar. Min förvåning var därför stor när jag höll en pocket som var lite mer än 1 cm tjock i handen! Förvisso innehåller denna bara den första delen av bokserien (en serie om totalt sex böcker om man räknar ”Och en grej till” som skrevs av Eion Colfer efter Douglas Adams död 2001).
                                                               
Språkbruket i boken är onekligen underhållande! Det är upplyftande utläggningar om än det ena än det andra och om det mest oviktiga bagateller. Åtminstone det som till synes vore bagateller, i bokens värld är dessa de mest intressanta och viktiga beståndsdelarna. Det är en fullständigt absurd historia som har ofattbart osannolika kopplingar till verkligheten. Är inte det här ironi och satir så vet jag inte vad som är?

Boken är, trots invecklade resonemang, mycket lättläst och läser sig nästan på helt och hållet egen hand. Man är kanske inte alltid så intresserad av vad som ska hända härnäst, det är inte den typen av historia, men det är så pass underhållande att man gärna läser några sidor till – och några till… De invecklade resonemangen är uttryckta på ett sådant sätt att de är underfundiga samtidigt som de är väldigt talande. Vad har man till exempel för nytta av att veta att svaret är 42 om man inte vet vad frågan är?

Jag ser fram emot att läsa resterande delar i trilogin. Jodå, Ni läste rätt! Det här är en trilogi i fem delar (sex om man räknar in ”Och en grej till” vilket jag kommer att göra). Bara ett så osannolikt påstående gör ju att böckerna förtjänar att stå i bokhyllan!