onsdag 17 juli 2013

När läste du en doktorsavhandling senast? Jonas Danielsson – Skräckskönt


ISBN: 978-91-7327-184-4

Jag brukar vanligtvis inte läsa doktorsavhandlingar, eller ens akademiska utredningar överhuvudtaget men när jag fick nys om den här var jag helt enkelt tvungen. Det är ett allmänt känt faktum att det jag egentligen brinner för är just skräckfilm även om jag på senare år börjat intressera mig, och skriva om andra saker också. Alltså införskaffades boken. Den fick dock ligga ett tag eftersom jag kände att det fanns annat som jag behövde prioritera. Recensionsexemplar sända av förlag har liksom alltid förtur, det jag skaffar mig på egen hand får helt enkelt vänta.

Det jag hade förväntat mig var väl ganska svårläst text med tanke på de erfarenheter jag har av akademiska skrifter sedan tidigare. Men faktiskt inte! Det är tämligen lättförståligt tvärs igenom hela boken. Det är klart att det ligger i sakens natur att andra ord än vad som normalt används i talspråket finns med för att beskriva olika förhållanden. Dessutom är det väl brukligt att man definierar mer allmänna ord till att betyda något mer specifikt när det gäller en avhandling av det här slaget.

Jonas Danielsson
Men det känns lite konstigt att skriva om den, att recensera den. Ska jag tycka till om vad jag tycker om en doktorsavhandling? Det känns nästan lite förmätet… Naturligtvis kan jag ha åsikter om hur det är skrivet, själva språket, men kanske inte innehållet i någon större mån och i synnerhet inte de slutsatser som Jonas Danielsson kommer fram till. Det vill säga, om jag hade protesterat. Men det gör jag inte. Som brukare av skräckfilm, termen som Danielsson använder, känns slutledningarna helt och hållet givna. Jag kan tänka mig att det vore svårare att ta till sig en del av innehållet om man inte vore i kretsarna själv så att säga.

Med andra ord vill jag påstå att det är en mycket fängslade bok. Om kärleken till groteska filmer – en etnologisk studie är undertiteln och det är precis det som det handlar om. Det är fångslande läsning men egentligen inget nytt, det allra mesta är ganska naturligt om man själv är brukare. Det skriver nog alla skräckfilmsfantaster under på, men problemet är att få ut det i skrift och dessutom underbygga sina argument med referenser. Det är ju det vetenskaplig litteratur går ut på i mångt och mycket, att hänvisa till vad andra har skrivit. Hade jag haft tid, obegränsat med tid kanske, skulle jag gärna gå igenom all den källitteratur som finns listad för det är ett mycket intressant ämne. Men den tiden har jag inte. Kanske kommer jag att plocka guldkornen någon gång framöver men mer lär det inte bli – tyvärr.

I avdelningen skryt kan jag tillägga att jag blev positivt överraskad av att upptäcka att jag faktiskt blivit citerad i boken också. Två recensioner som jag har skrivit finns representerade i form av utdrag, som för att illustrera en tes. Det är inte annat än att jag känner mig lite stolt över det! Så  är du intresserad av vetenskapliga texter som handlar om film, skräckfilm i synnerhet så rekommenderar jag denna varmt.

lördag 6 juli 2013

Fulcanelli – Katedralernas Mysterium



Översättning: Kjell Lekeby
Utgiven av: Vertigo Förlag
ISBN: 9789186567088

Jag skulle vilja säga att förorden, det är flera stycken, är ovärderliga när det gäller den här boken. Hade det inte varit för dem hade jag inte haft en aning om vad det var för en bok men nu får man reda på att det är ett centralt alkemiskt verk som dessutom är tämligen mytomspunnet. I synnerhet gäller detta författaren som är helt okänd. Teorier om hens verkliga identitet finns men inga riktiga bevis för att det skulle förhålla sig på det ena eller det andra sättet existerar. Det finns också i vanlig ordning, när det gäller sådana här verk, efterord och analyser av innehållet som otvivelaktigt kan vara till gagn för den som söker tillgodogöra sig innehållet på det sätt som avsetts.

Själv kan jag inte påstå att min kunskap ökade nämnvärt. Det är naturligtvis inte för att jag skulle vara extra påläst inom alkemin utan snarare att det som skriv går över mitt förstånd. Jag kan förstås tillgodogöra mig bilder och beskrivningarna av dem. Det kan till och med vara intressant att ta del av symbolvärden och liknande, men det går lite för långt. Ungefär på varje sida finns det omfattande fotnoter och referenser till helt andra verk och författare. Och skulle det inte råka finnas det på någon enstaka sida så är det terminologi på latin att ta del av. Och som inte det vore nog ska det mesta ändå utläsas som något slags kod. Jag ska ärligt säga att efter att ha ägnat ett par veckor åt att läsa igenom boken så fattar jag ingenting. Åtminstone inte om man ska se det som alkemisk litteratur.


Det jag kan få ut av boken är jämföranden av olika katedralers konsthantverk. Om det sen egentligen finns något samband där eller om allt bara är en enda stor konspirationsteori (jodå, tanken slog mig flera gånger), är en helt annan sak. Hos mig kommer boken att ingå i min samling av Vertigos böcker, det är ungeför den enda glädje jag har av den. Det är otvivelaktigt en vacker bok så den gör dig fint i bokhyllan dit den nu ska förpassas att samla damm…